Regeringens flyktingpolitik börjar ta form. Det är en nedslående vy.
Den röda tråden i oktoberavtalet, som slutits mellan M, KD, L och SD, och i statsminister Ulf Kristerssons regeringsförklaring är att svensk flyktingpolitik både varit, och är, för generös och slapphänt. Nu ska det bli ett "paradigmskifte” i migrationspolitiken, som oktoberpartierna kallar det. Samtidigt verkar dessa partier helt ignorera eller tona ned de senaste årens stora åtstramningar i flyktingpolitiken.
Förslagen oktoberpartierna innehåller inte bara SD-politik. Vissa förslag kan vara svåra att skilja från det M eller KD skulle kunnat ha föreslagit. Men mycket är sådant som står på SD-ledaren Jimmie Åkesson önskelista.
Påtagligt är det att en del SD-krav med tiden lär bli skarpare och hårdare. Så hårda att också den koalition som skulle vara "överens" spricker. För M, KD och L finns det sådant som är minst sagt oaptitligt i SD-politiken.
Varje enskilt förslag som oktoberpartierna lägger fram ska utvärderas och bedömas på sina egna meriter. Så gäller särskilt i flyktingpolitiken, där mycket blivit alltmer kunskapsavstötande. Flera partier, inte bara i de som nyss tagit över rodret, bär skulden för detta. Därför finns det skäl för ledarsidan att vid senare tillfälle borra djupare i förslagen.
Det kan också finnas en och annan punkt som kan vara värd att pröva och fundera över. Delarna om inre gränskontroller är sådant, och att på olika vis kunna utvisa fler gängskurkar. Men det allmänna anslaget i oktoberpartiernas flyktingpolitik är bedrövlig: Färre flyktingar ska ta sig till Sverige. Både kvotflyktingar och familjeåterföreningar ska det bli färre av. På olika vis gör man det svårare för dem och andra invandrare att leva här. Mycket av detta under en täckmantel av ”integration”.
I regeringsförklaringen görs det klart att skydd till människor som flyr krig eller kris ska vara tillfälligt. Även för de som flyr sådant i Sveriges närområde. Fallit bort verkar formuleringar om sådana som flyr förföljelse eller förtryck. I oktoberavtalet föreslås det att permanenta uppehållstillstånd helt ska fasas ut senast 2024. Man vill också utreda om det går att omvandla redan beviljade permanenta uppehållstillstånd till tillfälliga.
Ovanpå det ska invandrare kvalificera sig till välfärdsförmåner genom att betala skatt och jobba. Svårt är det att se hur borttagna assistansersättningar till invandrare ska hjälpa föräldrar till barn med funktionshinder att komma i jobb. Kvar lär ju någon bli att ta hand om barnet, och då utan ersättning eller stöd.
Mycket av det värsta i detta kan tänkas filas bort och skrotas i de planerade utredningarna. Andra saker ska överleva rigorös prövning i Lagrådet, remissinstansernas sågningar och riksdagens prövning. Vad som återstår efter dessa kvarnar är oklart. Men undkomma kritik för sina förslag kan regeringen inte förvänta sig.
Avslutningsvis: Stöd till Ukraina eller frihetstörstande iranska demonstranter är en bra sak. Men det förpliktigar. De som flyr undan förtryck eller krig måste få en verklig chans till ett anständigt och fritt liv.