Det var tråkiga siffror om behöriga lärare som Lärarförbundet (LF) presenterade härom veckan. I den sammanställningen rankas Sörmlands kommuner lågt. Denna situation kan beslutsfattare förändra.
På uppdrag av Lärarförbundet har Statistiska Centralbyrån (SCB) med siffror från Skolverket sammanställt hur det ser ut med andelen behöriga lärare i grundskolan, hos både privata och kommunala aktörer. Samtliga sörmländska kommuner är under rikssnittet 71 procent. Om detta gick det att läsa i en serie artiklar i tidningen förra veckan.
Av länets nio kommuner är det endast två som är uppe och nosar på rikssnittet. Både Trosa och Gnesta har en lärarbehörighet på 68 procent. Därefter är Nyköping på 65 procent. Eskilstuna, med 63 procent, är den kommun i norra Sörmland som har högst andel behöriga lärare. Längst ner på listan har vi Flen (53) och Vingåker (58).
Nu är lärarbehörighet inte det enda sättet för att mäta hur väl en skola utför sitt jobb. Lärartäthet, betyg och övriga mått spelar också roll. Men det är viktigt att elever har lärare som kan pedagogik och de ämnen de lär ut i.
Samtidigt bör försiktighet gälla när man jämför den här typen av siffror. Olika tjänstekategorier kan räknas bort eller in och kan snedvrida och gömma viktig information om tillståndet i verksamheten. Lågstadielärare är exempelvis i högre grad behöriga än de på mellan- och högstadium. Tidpunkt för mätning spelar också roll. Enligt Skolverket har privata skolor lägre andel behöriga än vad kommunala har. Inte sällan för att spara pengar.
Tommy Olsson, verksamhetschef för grundskolan i Strängnäs kommun har nyanserat LF:s uppgifter. Han berättar bland annat att i Strängnäs data är det 64 till 91 procent av lärarna i kommunen, beroende på skola, som är behöriga. Det skiljer sig markant mot LF:s siffra på 59. Varför det skiljer sig så behöver skolledning och myndigheter gräva djupare i.
Hur som helst är slutsatsen densamma: skolorna behöver fler behöriga lärare. Inte minst i ämnet teknik där andelen är särskilt låg. De löner och förutsättningar som erbjuds i flera av teknikbranscherna finns inte i läraryrket.
En del av problemet är att många studenter som påbörjar lärarutbildningen inte avslutar den. De väljer andra yrken och karriärer. Sådant sker även när lärarna utbildats och börjat jobba, men byter spår för att de inte trivs på jobbet. Ett annat bekymmer är att många, trots ett pensionssystem som numera främjar ett längre arbetsliv, går i pension tidigare än nödvändigt.
För att motverka sådant måste lärarutbildningen ge de framtida lärarna de verktyg och kunskaper som behövs i jobbet. Är det något som behöver ändras eller som fattas? Andra saker handlar om att göra yrket attraktivt och inte tyngas ner med svår arbetsmiljö eller orimliga villkor. Det är verkliga utmaningar som skolans beslutsfattare måste jobba hårt med. Det finns inga genvägar.