Snart är det EU-val, och som inför andra val blir det då årstid för de så kallade valkompasserna. De kan ibland ha underhållningsvärde, men ofta duger de dåligt till att navigera efter i vallokalen.

I år är den än så länge vanligaste ”kompassen” något TT säljer till medier och intresseorganisationer, som sedan kan lägga till en del frågor om egna favoritämnen.

Det senare har opinionsbildningsorganisationen Företagarna samt LO:s tidning Arbetet gjort. De mest allvarliga bristerna i dessa kompasser är dock inte deras utan direktlevererade av TT.

Det som då i stort sett utelämnats eller suddats till är några av de största utmaningarna som de europeiska demokratierna ställs inför under EU-parlamentets kommande femåriga mandatperiod.

Det är klimathotet mot natur, samhällsekonomi och livsmedelsförsörjning. Det är det yttre militära hotet från alltmer samspelande diktaturer, särskilt Putins Ryssland. Det är det inre hotet mot demokratin och rättsstaten, från ytterkantspartier och en del regeringar som gärna förser sig med pengar från de andra EU-länderna, men samtidigt angriper rättsstat och pressfrihet.

Att flera allvarliga hotbilder behöver hanteras parallellt – och såväl inom EU som inom andra internationella samarbeten – är ett perspektiv som inte erkänns utan tvärtom döljs i den ”kompass” TT erbjuder. Den börjar med en fråga om man är för eller emot att klimatet sätts ”överst” – i singular – ”på dagordningen”.

Det hör ju hemma i topp, men kan inte vara ensamt där. Samtidigt är det slående att de två mest betydelsefulla inslagen i EU-ländernas gemensamma klimatpolitik, utsläppshandeln som höjer priset på koldioxidutsläpp samt ländernas åtaganden i det medelfristiga åtgärdspaketet ”Fit for 55” är helt utelämnade i TT:s frågelista. Så har TT gjort trots att det här, även mellan svenska partier, finns avsevärda skillnader som förmodligen kommer att märkas mycket i EU-valrörelsen.

Valkompasserna brukar bli missvisande, därför att konstruktörerna vill ha frågor som åtminstone skenbart ser lätta ut att svara på. En del aktuella men förenklade konfliktfrågor tas med och en del som snarare är attitydtest. Vidare ska alla partier ha några av sina profilfrågor med. Följden brukar bli att det kommer med en del som sakligt sett är rätt smått eller något udda.

Även om det åtminstone ganska ofta inte blir totalt fel, vad gäller att det parti väljaren står närmast också kommer högt upp, har det många valår varit slående hur kompasserna så dåligt skiljt isär partier som idémässigt och i mycket centrala frågor står avsevärt långt från varandra.

Även inför det här EU-valet blir mycket stora politiska områden undervärderade eller ensidigt bedömda ifall kompasserna tas på för stort allvar. Åter saknas nästan helt i kompasserna de grundläggande värderings-, frihets- och demokratifrågorna – de som avgör om ett parti vill skydda eller undergräva det öppna, demokratiska rättssamhället.

Men EU-valet sker inte i ett tomrum. Varken det militära hotet från Putinryssland, eller det auktoritära hotet från Trump, Orbán och deras beundrare i en rad europeiska ytterkantspartier, är något väljaren riskfritt kan bortse från.