Ordet gängbrottslighet har alltmer blivit associerat med skjutningar – inte minst i Eskilstuna. 2022 betecknas som ett blodigt år där antalet dödskjutningar ökade markant jämfört tidigare år. Fler än 60 personer sköts ihjäl i Sverige förra året.
Skjutningarna skapar av förklarliga skäl en oro i hela samhället. Att en stor del av våra politikers fokus gått åt att förklara hur de ska minska är ut detta perspektiv givet.
Men som kriminologen och gängexperten Amir Rostami konstaterar får vi inte stirra oss blinda på de unga männen som skjuter. Då missar man den andra delen av den organiserade brottsligheten: de gäng som samlar äldre mer organiserade och rationella personer. I dessa nätverk finns även högutbildade personer: revisorer, ekonomer och före detta militärer. De ägnar sig bland annat sig åt det som kallas systemhotande brott. Bedrägerier som uppgår till miljardbelopp varje år och inte sällan riktar sig mot våra myndigheter.
”Den grova brottsligheten har gått från att råna banker och värdetransporter till att nu råna socialförsäkringen i stället,” konstaterade exempelvis Britt-Marie Hultström, verksamhetsområdeschef på Försäkringskassan 2021 i samband med att Polisen presenterade en lägesbild av den organiserade brottsligheten som tolv myndigheter bidragit till.
Det finns gott om varningar från forskare och myndigheter. Ändå har inte den här brottsligheten fått samma utrymme på den politiska dagordningen.
Den märks naturligtvis inte på samma sätt som skjutningarna. Men i längden är den minst lika farlig. Den leder till sämre samhällsservice och välfärd. Den bidrar till att undergräva förtroendet för våra myndigheter, vilket gynnar tillväxten av parallellsamhällen.
Det behövs dock mer kunskap om den här brottsligheten. Både om hur omfattande den är och hur den bäst bekämpas.
I Tidöavtalet framhålls bekämpandet av den grova organiserade brottsligheten som ett uttalat mål. Men de föreslagna åtgärderna handlar främst om gängen som skjuter än om dem som sitter bakom datorer.
Det finns dock några förslag i avtalet som skulle kunna underlätta bekämpandet av välfärdsbrotten. Inte minst att det ska bli lättare för myndigheter att dela med sig av relevant information till de som bekämpar brotten I dag hindrar sekretesslagstiftningen ofta att det sker. En sådan reform måste ske med viss försiktighet och övervakas noggrant, men ska mönster kunna skönjas måste relevant information samlas på ett ställe.
Kriminologen Amir Rostami är också statlig utredare för 2021 års bidragsbrottsutredning. I somras lämnade utredningen över ett delbetänkande till regeringen (SOU 2022:37) I utredningen konstateras det bland annat att polisen varken har eller kommer att kunna bygga upp den kompetens som krävs för att utreda de allvarliga bidragsbrotten.
Utredningen föreslår därför att ansvaret för brotten ska överföras till Ekobrottsmyndigheten, där expertisen finns. Det är ett bra förslag som regeringen bör beakta.
Regeringen behöver snarast prioritera insatserna mot den här typen av organiserade brottslighet. De ska inte längre kunna undgå lagens långa arm.