Det blir inte Boris Johnsons kaos som dominerar nyhetshändelserna de första veckorna i januari.  Det blir inte omedelbara tullar vid kanalhamnarna och fortsatta trafikstockningar i utrikeshandeln. En uppgörelse med EU om nästa steg i Brexit nåddes med minsta möjliga tidsmarginal – så liten att parlamentets granskning blir hektiskt snabb och inte hinner bli farligt besvärande för premiärministern. 

Det kan däremot vara Donald Trumps fortsatta utmaningar mot författningen, rättsstaten och demokratin som blir det dramatiska fyrverkeriet dagarna närmast efter årsskiftet. Han uttalar sig fortfarande som om valresultatet i presidentvalet bör undanröjas av kongressen. Försöken att med innehållslösa anklagelser få domstolar att upphäva valet har ömkligen misslyckats. Vilka metoder han nu kommer att ta till är en öppen fråga, alltmer besvärande för många även i hans eget parti.

Det avtal som nu finns om Brexit skapar en del klarhet. Men i rader av viktiga frågor väntar fortsatta förhandlingar, och en mycket utdragen process där Storbritanniens förhållande till villkoren på EU:s inre marknad kan komma att utvecklas åt olika håll. Avtalet blir från början av januari tillämpat som provisorium. För att det ska gälla varaktigt måste det godkännas av alla EU-staterna. Det går inte lika fort som den blixtbehandling, under ett par eller kanske ett enda dygn, som Boris Johnson nu siktar på i det brittiska parlamentet.

För Sverige och andra medlemsländer – liksom för oppositionen i det brittiska underhuset – är det rimliga nu att släppa förbi avtalet i det skick som det mödosamt gått att få det till. Hur olyckligt britternas utträde än är så är det inte längre realistiskt att upphäva det. Den politiska kursen bör vara att minimera skadorna och att få Storbritannien att på nytt fungera väl i demokratiernas samarbete inom säkerhetspolitiska, miljö- och klimatpolitiska och ekonomiska områden. Alternativet med oordnat, kaotiskt brittiskt utträde är entydigt sämre.

Men de konservativa Brexitministrarnas fluffiga visioner om bättre ekonomisk framtid utanför EU upprepar samma slags illusioner som präglade den av bluff fyllda folkomröstningskampanjen. Storbritannien har nu kvar ett avtal om tullfrihet för handel med varor, men för att i längden inte brytas sönder kräver detta avsevärd anpassning till villkoren inom EU:s inre marknad.

Samtidigt ställer sig Storbritannien vid sidan om sin främsta marknad vad gäller sin tyngst vägande exportnäring – finansiella tjänster. Om framtida villkor finns där ett avsevärt dunkel. Den näraliggande konservativa frestelsen, att konkurrera med fördelar för flyktigt kapital med obskyr bakgrund och ljusskygga ägare, kan vålla nya motsättningar till både EU och USA.

Boris Johnsons luftslott är att förespegla bättre ekonomi och sociala förhållanden – genom en ökad isolering som kan sänka reallöner och motverka viktiga näringsgrenar.