På riksplanet ser Vänsterpartiets ledning till att partiet fortsätter att göra sig omöjligt i regering. Samtidigt säger partiordföranden Nooshi Dadgostar att statsråd från hennes parti är ett krav för att medverka till att Magdalena Andersson är statsminister även efter valet.

Det upprepade hon i en partiledardebatt ordnad av Aftonbladet. Hon upprepade det ännu en gång torsdag morgon, då hon var den sista att svara i radions partiledarutfrågningar.

Hon har ett märkligt sätt att uppträda som vänstrast i politiken. Gång på gång spelar hon med i Ulf Kristerssons spel. Och han deltar i hennes, för att försöka skapa en optik som ska gynna en allians byggd främst på M och SD. I kortsynt populism är det lätt att knyta ihop yttre högerkant och yttre vänsterkant. Så har V uppträtt ihop med Kristersson och dennes uppbackare om bränslepriser.

Vänsterpartister och moderater har låtit likartat i att skapa illusioner om att den klimatmässigt ofrånkomliga energiomställningen och de internationella prisimpulserna inte skulle behöva medföra bördor för konsumenter i allmänhet. De har sett till att strandskyddet inte blev reformerat.

Villigt spelade också Ulf Kristersson Vänsterpartiets spel då trion M, V och KD i juni 2021 röstade för SD:s misstroendeförklaring mot Stefan Löfven. Svepskälet var ett förslag som påstods leda till hyreshöjningar på bred front, för miljoner hyresgäster.

Det var en ren bluff. Med Vänsterpartiets aktiva stöd hade Socialdemokraterna 2006 infört ett hyressättningssystem som kom till för att i nya hus släppa fram högre hyror, för att byggande av hyresrätter alls skulle vara möjligt för fastighetsägarna.

Det utredningsförslag Nooshi Dadgostar och Ulf Kristersson gjorde till misstroendefråga skulle haft mycket begränsade effekter, utöver de av samma slag som V varit anhängare av sedan 2006. Kort sagt. Det destruktiva är en konst som Vänsterpartister på riksplanet satsat på och visat att de kan behärska, i samspel med SD-anpassade högerpartier.

På kommunnivå förekommer andra vänsterpartister – bland annat på ett par håll i Sörmland – som uppträder seriöst och inte gjort sig omöjliga i koalitioner. De kan med rätta undra över varför partiet i riksdagen ska bete sig så att det blir misstrott av snart sagt alla, och särskilt av partier som det påstår sig vilja samverka med.

Trovärdigheten saknas i V-ledarens ”krav” på att tillsätta ministrar. Det behövs inte statsråd som inifrån kanslihuset ska idka krypskytte mot det Natosamarbete som Socialdemokraterna och partierna från Reinfeldtregeringen fördjupat sedan 2014 och nu går vidare med.

Alternativet till en M-ledd, SD-samverkande regering är inte en fyrpartiministär där Magdalena Andersson och andra ska behöva dras med Vänsterpartiet i en koalition. Alternativet är en regering som stöder sig på växlande majoriteter och inriktar sig på att söka stöd även där besinningen återkommer på den icke-socialistiska sidan.

Om Kristersson och Dadgostar förenas i att sätta spärr för detta är det till Kristersson som Dadgostar spelar bollen.