Räntenivåerna är nu på väg nedåt. I Sverige, men inte i alla andra länder. Läget är stabiliserat, efter vågen av prishöjningar som sköljde in då Putins storkrig mot Ukraina satts igång 2022.
Förväntningarna om hur räntor och andra kostnader utvecklas ett tag framåt kan nu ge ett mer tryggt underlag för investeringsbeslut i näringslivet, liksom för byggande och köp av bostäder. Åtskilligt som skjutits upp av fruktan för stigande räntor kan nu sättas igång. Rörligheten på bostadsmarknaden kan öka.
Detta är redan tydligt – i den mån något i dessa Trump- och krigstider alls kan vara förutsägbart. Det behövs inget påskyndat räntebeslut från riksbanken för att klargöra det som klarnat. Om inte något nytt och mycket dramatiskt sker i omvärlden under sommaren eller hösten sänker riksbanken med största sannolikhet styrräntan en bit till, men knappast med en hel procentenhet. Vi ska absolut inte tillbaka till de ytterst låga räntorna, som med tiden vållade mycket överbelåning och finansiella risker.
Om sänkningar görs den ena eller andra månaden – eller i ett, två eller kanske tre steg – har föga betydelse. Det viktiga är att den stora osäkerheten och farhågorna från 2022–23 övervunnits. Inflationen hotade att övergå i en mycket farlig spiral uppåt. Det förhindrades, men riksbanken behöver fortfarande vara uppmärksam på vad som sker i omvärlden.
Det vill också till att inte höstens budgetbeslut blir expansivt på sådant sätt att det åter driver upp ränteläget. Stora utgiftsbehov kommer från säkerhetspolitiken, på militär och civil sida. Det kräver försiktighet, även med skattesänkningar.
Investeringsnivån behöver höjas i flera sektorer i samhället. Det underlättas så länge finanspolitiken inte blir vårdslös och driver fram onödigt hög räntenivå. Innan det klarnat att riksbanken inte blir motarbetad av generös politisk köpkraftsutdelning kan den få svårt att ta mer än något enstaka litet steg med styrräntan.
Det går inte fortare och blir inte bättre för att popularitetsjagande bankekonomer, eller kansliekonomer hos Svenskt Näringsliv eller LO, försöker höja tonläget och målar upp en bild av att det vållar skada ifall någon viss kvartsprocents sänkning dröjer någon eller några månader.
Både de och andra gjorde mer nytta om de spred mer kunskap och förståelse för den balansgång som behövs. Andra företrädare för fack och näringsliv, nämligen industrins avtalsparter har, även i senaste avtalsrörelsen, gjort stor nytta för sina medlemmar och hela samhället. De har tänkt klart – till stor hjälp för riksbanken med den framgång som nu ger låg inflation och sjunkande ränteläge.