Kronskogen i Eskilstuna är inget särfall. Granbarkborrarna har kommit åt att döda mycket gran i mängder av sörmländska naturreservat.

I "cirka etthundra" av det här länets naturreservat "har i princip all gran dött". Det står i den rapport som regeringen krävde fram med en samlad redogörelse från länsstyrelserna. När granbarkborrar börjar föröka sig snabbt, efter stormfällningar eller långvarig torka, blir skadorna värre om angripna träd inte hittas och fälls. Stammarna måste sedan transporteras ut ur skogen eller barkas där de ligger.

Att skadorna i så många reservat blivit så omfattande har förstås sin grund i att den period med mer barkborreförökning som tog fart efter sommartorkan i flera landskap 2018 inte kunde hejdas snabbt utan fortsatte. Såväl privatägda som bolagsägda och statliga skogar har drabbats. Stora arbetsinsatser har också gjorts för att hitta angrepp, avverka skadade träd och där det ännu går omhänderta virket för att delv rädda dess ekonomiska värde.

Nu i juni brukar barkborrarnas första svärmning ske. Det är då skogsägare och skogsbolags anställda lägger tid på att leta rätt på skador och se till att de åtgärdas innan en andra svärmning. Det är arbetskrävande, och att det inte alltid lyckats har bara alltför tydligt visat sig. Skadorna fortsatte att förvärras i en del landskap, inte minst i Mälardalslänen 2020-21.

Länsstyrelsernas sammanställning om reservaten tyder på att barkborrar fått vara alltför ostörda. Det går inte att hitta allt, och alla slags skogsägare är berörda. Men det har funnits en för stor återhållsamhet i att ta till motorsågen i reservat, och i svårare fall fälla maskinellt med skördare.

Det kan inte finnas någon annan förklaring till att all gran har strukit med i hela 100 reservat, bara i Sörmlands län. Genom att inte i tid försöka hålla tillbaka angreppen med att ta bort ett begränsat antal skadade träd har man fått långt värre skador. De har medfört mer spridning av skadeinsekter till andra skogsägares marker – och förluster av naturvärden i själva reservaten.

I rapportens sammanfattning för Sörmland pekas det på att i reservat som bland annat inrättats för att skydda den sällsynta svampen bombmurkla har murklorna dött, för att granarna dött och då även mykorrhizan vid rötterna.

Skadorna pågick och förvärrades år efter år, och svaga motåtgärder i reservat började väcka kritik. När regeringen krävde att få se en samlad bild från länsstyrelserna – från Skåne till Mälardalen – visades en helhet där omprövning var ofrånkomlig, och på flera håll påbörjad.

För att skydda skogsbruket har Skogsstyrelsen efter 2018 förklarat i stort sett hela Götaland och Svealand som så kallat bekämpningsområde, med mer strikta regler för åtgärder mot insektsangrepp. En hel del död ved efter sådana angrepp kan och bör lämnas kvar i skogen som miljö för annat insektsliv.

Men även i reservat bör det, som framgick i artikeln om Kronparken, göras med måtta. Många reservat har en funktion även för friluftsliv och sport. Det bör då vara gränser för hur många döda träd som ligger eller står där.