Alla skolor ska vara valbara för alla elever. Alla skolor ska behandlas ekonomiskt lika i förhållande till de krav som ställs på dem.

När man säger det så lär de allra flesta hålla med. Ändå finns det för närvarande ingen riksdagsmajoritet för detta. De i grunden mycket enkla principfrågorna har förvridits till oigenkännlighet av snäva egenintressen.

Det handlar om skolpengens storlek. Friskolorna får i dag lika hög ersättning som de kommunala skolorna trots att de inte måste erbjuda plats åt barn som bor nära eller vara beredda att ta emot nya elever.

Möjligheten att ställa barn i kö, där kötid används som urvalsmetod, gör att vissa skolor inte blir valbara för nyinflyttade elever.

Dessa två saker förstärker i förlängningen en segregation som alla politiker säger sig vilja bekämpa. Men man behöver inte ens gå så långt för att se den uppenbara orimligheten i dagens ordning. Det handlar om att skattebetalarna skänker bort pengar till skolföretag och att inte staten ger alla barn skäligt lika chanser.

Förra årets statliga utredning, under Björn Åstrands ledning, föreslog ändringar på de här punkterna. Förutom avskaffad skevhet i skolpengen skulle kötid tas bort vid urval av elever till översökta skolor. Vem som ska få börja i den skolan bestäms i stället genom syskonförtur, närhet till skolan och i sista hand slumpvis urval (lottning).

Men det har hittills inte velat sig politiskt. Regeringen är i grunden positiv men får inte med sig fler än Vänsterpartiet på helheten. Och det är framför allt kösystemet som övriga partier klamrar sig fast vid. 

Vägen till en plats på en populär skola är nu stängd för familjer som invandrat eller flyttat inom Sverige. Denna ordning borde dock ses som främmande för politiker med liberala anspråk. 

Märk väl, detta handlar inte om föräldrarnas engagemang, som vissa försvarare av kösystemet lyfter fram, utan om oförutsedda omständigheter i livet. I dagens system kan man vara hur engagerad som helst men ändå aldrig få chansen till en plats på en viss skola.

De som redan dragit vinstlotten i livets lotteri värnar sina privilegier och får hjälp av vissa partier. Välsökta friskolor håller fast vid kösystemet som blir till ett verktyg i skolans marknadsföring. Lång kö signalerar popularitet som ger fler sökande och så vidare i en spiral. 

Friskoleföretagens sammanflätning med partier i den tidigare Alliansen har hittills tjänat deras syfte. Nu har det dock börjat röra på sig i Centerpartiet. Inför partistämman om ett par veckor har partistyrelsen flyttat sin position. Man vill att bara hälften av platserna ska få fördelas enligt tid i en kö där man får ställa barn först tre år före skolstart. 

Centerdistriktet i Stockholm vill dock avskaffa kötid som urval helt. Riksdagsledamoten Niels Paarup-Petersen, från Skåne, speglar sannolikt en betydande opinion i partiet när han i ett inlägg på Facebook förespråkar samma sak och mer för att skapa större likvärdighet och rättvisa i skolsystemet.

Nedärvda fördelar har inget med liberalism att göra, lika lite som snedvriden konkurrens mellan skolor till följd av en orättvist utformad skolpeng. För ett liberalt centerparti borde detta vägval vara lätt.