Den moderata marschen bort från liberalismen fortsätter. Häromdagen meddelade partiledaren Ulf Kristersson att Moderaterna snart kommer att föreslå åtstramningar av arbetskraftsinvandringen. 

Att döma av det han säger i intervjun med Dagens Industri blir skärpningarna omfattande och över hela linjen. Den moderata partiledningen ogillar så kallat spårbyte, där asylsökande skaffar jobb och får uppehållstillstånd på den grunden. Man anser vidare att lönekravet på 13 000 kronor i månaden är för lågt och att arbetsinvandrare tar jobb som borde utföras av dem som redan bor i Sverige. Ulf Kristersson nämner bärplockning och trädplantering.

Den nya moderata given för högre gränsmurar känns igen. Men det är ändå anmärkningsvärt att partiet vill riva upp en reform som man i regeringsställning har gjort så mycket för att få på plats, som tjänar Sverige väl och som Moderaterna fram till nyligen har försvarat med emfas. 

Så sent som för en månad sedan lämnade partiet in en riksdagsmotion om arbetskraftsinvandring, undertecknad av bland annat den migrationspolitiska talespersonen Maria Malmer Stenergard (M). Moderaterna argumenterar där för en rad liberaliseringar av regelverket och förordar inga regelskärpningar. De vill enbart höja straffen för olagliga handlingar och ge Migrationsverket åtkomst till vissa uppgifter hos Skatteverket. 

När det gäller lönekravet på 13 000 kronor i månaden anser Malmer Stenergard och kamraterna snarare att det är för strikt och att arbetsinvandraren periodvis borde få göra avsteg från det för att exempelvis lära sig svenska.

”Försörjningskravet är alltför stelbent utformat och borde ersättas med ett krav på att personen under sin tid i Sverige inte ska behöva försörjningsstöd eller annat stöd för att klara ett skäligt uppehälle genom arbete”, skriver Moderaterna i riksdagsmotionen.

Men nu är det annat ljud i skällan. Det är djupt beklagligt. Sverige har brist på arbetskraft i de flesta sektorer. Svensk arbetskraftsinvandring sker nästan uteslutande till bristyrken. I de tio vanligaste yrkena för arbetstillstånd råder påtaglig eller viss brist, enligt Arbetsförmedlingen.

I dessa sammanställningar saknas i regel de bärplockare och trädplanterare som Ulf Kristersson talar om, eftersom det är arbeten av säsongskaraktär där folk bara jobbar några veckor i stöten. Det är även en orsak till att dessa jobb inte utförs i särskilt stor utsträckning av människor som redan bor i Sverige. För vissa arbetslösa kan någon månads bärplockning vara ett rimligt tillfälligt arbete, medan för andra är det bortkastad tid som inte leder vidare och som används bättre till studier eller mer meningsfull praktik.

Det är också talande att fackförbundet Kommunal, som organiserar många bärplockare, inte vill stoppa arbetskraftsinvandringen till branschen.

Att få flytta till ett annat land för arbete är en viktig frihetsfråga. Men denna möjlighet är även bra för vårt välstånd. I en marknadsekonomi är antalet arbetstillfällen inte konstant. På övergripande nivå tar inte arbetsinvandrare jobb från befintliga invånare. Tvärtom ligger det i hela landets intresse att arbetsgivare får tag på personal, var de än hittar den, för att upprätthålla produktion och ge service.

Det är trist att ett parti som brukar förespråka fri ekonomi vill stänga den dörren.