Arbete, bostad, centrum och tåg

Det räcker inte med arbete, bostad och centrum. Det måste även finnas kommunikationer för att ta sig från närområdet och tillbaka. Inte bara under julledigheten, utan i många fall varje dag, året runt.

Ledare2017-11-14 14:00
Detta är en ledare. Katrineholms-Kurirens ledarredaktion är oberoende liberal.

Det gäller inte minst i Mälardalsregionen, där bland annat satsningarna på kollektivtrafik har gjort att resandet under året har ökat med nästan sju procent. Och mer kan det bli.

I en gemensam debattartikel gerrepresentanter för de sju länen/regionerna i Stockholm-Mälardalen-Gotland, bland dem Monica Johansson (S), finanslandstingsråd i Sörmland, ett erbjudande om flera nya bostäder och arbetsplatser i storregionen (Dagens Samhälle, 7/12). Villkoret är att regeringen prioriterar Mälardalen med omnejd i sin nationella infrastrukturplan, exempelvis vad gäller att förstärka Mälarbanan och Svealandsbanan.

Den sortens krav brukar ofta få övriga Sverige att se rött. Framför allt med motiveringen att Stockholmstrakten redan har täta buss- och tågturer och att det nu är, säg, norra landets tur.

Resonemanget haltar. I Mälardalsregionen bor nästan halva Sveriges befolkning, tillväxten är hög och antalet människor som behöver jobb, bostad, service och infrastruktur blir allt fler.

När varken person- eller godstrafiken fungerar optimalt äventyras både företagandet och tillväxten. Detdrabbar inte bara Mälardalen, utan även resten av Sverige, eftersom hela landet gynnas av att det går bra i tillväxtregionerna, dit dock inte bara vår region räknas.

Malmö-Köpenhamn är ett expansivt område, som drabbats hårt av gränskontrollerna, som förlänger restiden mellan städerna med ungefär en halvtimme. Det låter kanske inte som särskilt mycket, men för den som bor i Malmö och jobbar i Köpenhamn blir det en extra restimme per dag, fem dagar i veckan, vilket är värdefull tid för den som exempelvis ska hämta barn från förskolan.

I stället för att öka avstånden, som i de här fallen inte räknas i kilometrar utan i minuter, behöver avstånden krympa. Smärtgränsen för dagpendlingen går vid ungefär en timme, enkel resa, och ju större en arbetsmarknad är geografiskt, desto större är sannolikheten att rätt person arbetar på rätt plats.

Det gynnar arbetsgivarna, som enklare kan få tag på den kompetens de behöver, vilket många i dag uppger är svårt. Och det gynnar löntagarna, som har större möjligheter att hitta en arbetsplats där de trivs och utvecklas.

Det senare är inte minst viktigt i en tillväxtregion, där det på många håll råder bostadsbrist i de mest tätbefolkade områdena, som ofta även är de mest arbetsplatstäta. Dessutom består hushåll inte sällan av två vuxna, där det faktum att den ena vill jobba på en annan ort inte betyder att den andre vill flytta. Särskilt inte om familjen även består av barn som har rotat sig på en plats med skola och kompisar.

Därför bör regeringen lyssna på Monica Johansson och hennes regionkollegor. Mälardalen måste vara en prioriterad region.