Den mycket låga ersättningen till asylsökande har varit ett problem länge. Vuxna ensamstående får i dag 71 kronor per dag att leva på, om de inte bor på anläggning där måltider ingår. Om man delar hushåll med någon annan vuxen är det 61 kronor som gäller. För barn betalas mellan 37 och 50 kronor per dag, beroende på ålder.
En person som bor på anläggning där måltider ingår ska klara sig på en dagersättning på som mest 24 kronor (ensamstående).
Det är samma belopp i kronor som gällde när ersättningen infördes 1994, trots att priserna sedan dess har stigit med över 40 procent i genomsnitt och för hyreslägenheter med 100 procent.
Från början fanns det även en bostadsersättning för asylsökande som ordnade boende på egen hand. Den låg på 500 kronor i månaden för ensamstående på 1 000 kronor för en familj. Den sänktes 2003 och togs 2005 bort helt för denna grupp.
Problemet har nu blivit så pass synligt, i och med ankomsten av många ukrainska flyktingar, att Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik har pekat på det. I lördagsintervjun för två veckor sedan menade han att den låga ersättningen ger ökad social utsatthet med risk att flyktingarna, där en mycket stor andel är kvinnor, dras in i sexuellt och annat utnyttjande.
Ukrainarnas särskilda uppehållstillstånd, som utgår från ett EU-direktiv om tillfälligt skydd, ger ett snabbt beslut om att få stanna men höjer aldrig deras ekonomiska villkor över dem som gäller för asylsökande.
Regeringen vill dock inte göra något åt saken. Migrationsminister Anders Ygeman (S) säger till Sveriges Radio att någon höjning av dagersättningen inte är aktuell eftersom ”det vore oklokt av Sverige att ha väsentligt högre ersättning än något annat europeiskt land”.
Enligt Ygeman har Sverige alltså inget utrymme att höja beloppet utan att hamna ”väsentligt högre” än alla andra europeiska länder. Ja, den som lyssnar på migrationsministern kan lätt tro att vår ersättning redan är högst och får inte dra iväg ännu mer.
Men hur ser det ut? Jämförelser mellan länder är inte lätta att göra rakt av, eftersom asylsökandes villkor består av olika delar och bestäms ibland på olika beslutsnivåer i ett land. Men det finns tillräckligt med öppna jämförelser för att avfärda Anders Ygemans beskrivning som falskt.
Sverige betalar ut 2 100 kronor i månaden som mest. Motsvarande belopp i Österrike och Tyskland är cirka 3 600 kronor. Tysklands regering vill nu driva igenom en höjning av denna ersättning för ukrainare, så att de får lika mycket som andra personer med uppehållstillstånd, det vill säga 1 000 kronor till.
Sverige bör gå i samma riktning. Det betyder dels en generell höjning av dagersättningen för asylsökande, dels en övergång till samma typ av uppehållstillstånd för ukrainare som för andra flyktingar. Det skulle innebära att de fick tillgång till kommunernas skyddssystem, hjälp med boende, rätt till SFI-studier med mera.
Och så är det detta med Anders Ygeman och sanningen. I januari hänvisade han, som stöd av sitt motstånd mot EBO, till en rapport från Riksrevisionen som inte fanns. Nu påstår han saker om Sveriges ekonomiska villkor för asylsökande som inte heller stämmer. Är ministern dåligt påläst eller hittar han medvetet på?