I den allmänna pensionen är premiepensionen (PPM) den mindre delen. Men den har höjt pensionsnivån. Den genomsnittliga förräntningen är högre än i det övriga pensionssystemet. Sedan premiepensionens tillkomst beräknas den nu i genomsnitt ha gett hela 6,4 procents årlig real avkastning.

Liksom hittills kommer det att vara förändringar mellan olika år, beroende på utvecklingen på marknaderna för aktier och andra värdepapper. Men att premiepensionen över tid gett högre nivåer i utbetalda pensioner kommer att få än större betydelse då alla pensionärer så småningom får hela sin allmänna pension från det nya system som fem partier enades om på 90-talet.

Detta är bakgrunden till det gemensamma ställningstagandet i onsdags, det senaste i raden från den grupp av numera sex partier som tillsammans vårdar pensionssystemet. Även MP har anslutit sig till S, M, FP (numera L), C, och KD.

Premiepensionernas förvaltning ska även i fortsättningen ske i ett stort antal fonder. De ska som hittills ha olika inriktning och olika risknivåer, som varje individ kan välja mellan. De som själva inte vill göra omplaceringar erbjuds liksom hittills alternativ där detta lämnas åt fondförvaltare.

Men vilka fondförvaltare som kan vara med ska avgöras genom upphandling. En särskild statlig myndighet ska ställa ett antal obligatoriska krav samt värdera förvaltarnas kostnadseffektivitet och kvalitet. Det sätts inget tak för antalet fonder. Det förblir öppet för seriösa förvaltare att erbjuda ett stort antal placeringsinriktningar.

Med förändringen verkställs en tidigare överenskommelse 2017 mellan de sex partierna. Det kanske mest centrala i det nya regelverket är ”högt ställda krav på kontrollerbarhet”. Även fondförvaltarnas operationer på internationella kapitalmarknader måste vara möjliga för tillsynsmyndigheterna att följa, för att skydda mot ineffektivitet eller bedrägerier.

I två fall behövde Pensionsmyndigheten för bortåt fem år sedan ta till drastiska åtgärder mot misskötsamma förvaltare. På platser som Dubai och Malta hade det gjorts transaktioner som skadade pensionsspararna. PPM-systemet visade sig ha för svagt skydd när dunkla förhållanden brett ut sig på kapitalmarknaden, med opålitliga inspektionsmyndigheter i ljusskygga länder.

Sedan dess har reglerna skärpts. Antalet fonder att välja mellan, som en tid var omkring 800, klart fler än som behövdes, har minskat.

PPM-systemet får framöver större likheter med de omfattande valmöjligheter mellan olika fonder och risknivåer som också finns i olika kollektivavtalsbestämda tjänstepensioner. Statliga PPM, som är större, kommer förmodligen att ha fler alternativ än de cirka tio förvaltare och ett par hundra fonder som finns i exempelvis LO:s och Svenskt Näringslivs tjänstepension för privatanställda arbetare.

Denna tillkom ungefär samtidigt som reformen av det allmänna pensionssystemet. LO:s förhandlare gick en gång i spetsen för att utforma kollektivavtal på det sättet. 

Premiepensionen med dess valmöjligheter har inte bara varit föremål för en del negativistisk mytbildning – även krav på avskaffande har förekommit. Alla insåg först inte dess positiva betydelse för de framtida pensionerna.

Men samma fördelar finns, av samma goda skäl, i avtalsbaserade pensioner.