Som ordförande i Eskilstuna riksteaterförening har hon en hel del att säga till om även om hon inte är ensam i styrelsen.
Varför ska man gå på teater?– För att fly vardagen en stund och för att bli underhållen. Men också för att få se verkligheten speglad. Och kanske för att lära sig någonting nytt.
Men håll med om att teater kan vara väldigt tråkigt.– Visst, jag kan också tycka det är tråkigt ibland, men en fotbollsmatch eller en film kan också vara trist, det är så mycket som spelar in. Teater kan vara på så många olika sätt: Pampig, politisk eller skrämmande.
Hur tänker ni när ni väljer program till Eskilstuna teater?– Att utbudet ska vara brett och att alla sorters genrer ska finnas med. Det ingår i vårt uppdrag att ta in det lite smalare, sånt de kommersiella aktörerna inte har. Vi ska se till så att det till slut inte bara blir stand-up, om du förstår vad jag menar.
Varför fastnade du själv för teater? – Mina föräldrar spexade och uppträdde lite på fester när jag växte upp. Sedan började jag hålla på med hästar ute på Ekeby ridskola. Vi arrangerade familjedagar och inte sällan var jag konferencier och gjorde små clownnummer och sketcher mellan programpunkterna. Till slut höll jag inte alls på med hästarna utan spelade bara teater.
Vad är grejen med att stå på en scen?
– Svårt att sätta fingret på. Jag är egentligen inte typen som vill att folk ska titta på mig, men det är något särskilt med att gå in i en annan roll och få berätta något.
Varför vill du vara clown?
– För att jag får ta det som uppstår i en situation och försöka göra någonting av det. Jag måste improvisera och utgå från mig själv inifrån och ut. Det är utsatt och kan vara otäckt, jag har ju bara mig själv att lita till. Jag måste våga ta risker. Att vara precis här och nu är svårt, men lätt samtidigt.
Vad är allra svårast?
– Att som sjukhusclown möta riktigt svårt sjuka barn som inte kommer att klara sig. Smärtan i det och den sorg man ser hos de anhöriga som finns runt omkring.
Hur uppstod Beccalur?
– Hon har funnits länge, hon är min grundclown. Jag är Beccalur, men ibland gör Beccalur en annan clown. Beccalur är mycket modigare än Rebecka och vågar vara mer i sitt misslyckande. Jag är väldigt förlåtande, det är det som är så bra med att vara clown. En clown kan vara precis som den vill i vilken miljö som helst.
Du regisserar också. Vad gör att en föreställning lyfter och blir riktigt bra?
– Är alla medverkande nyfikna, modiga och positiva som i till exempel Scenknuten, så har man redan kommit en bra bit på väg. Sedan gäller det att hitta dramatiken och rätt rytm. När det gnisslar får man gå tillbaka och försöka jobba med det som inte är bra. Det måste svänga!
Vilken är den bästa pjäs du sett?
– ”Personkrets 3:1” som jag såg i Sporthallen här i Eskilstuna. Den var sex timmar lång och fantastisk. Men även ”Cabaret” på Backa teater i Göteborg. Och ”Den goda människan från Szecuan” på Kolhuset i Hälleforsnäs. Det är tre toppar jag aldrig glömmer.
Din egen bästa roll?
När jag spelade ”Timmarna med Rita” på Hammarteatern i Hallstahammar. Jag var hårfrisörskan som började studera. Rolig roll att göra med en fantastisk utveckling.
Har du någon drömroll?
– Egentligen inte, men förresten, konferenciären i ”Cabaret”. Det är ju egentligen en ganska otäck karaktär. Men jag gillar den.
Vad är du mest stolt över?
– Att ha byggt upp en egen verksamhet som jag kan leva på. Jag sa upp mig från ett heltidsjobb på Hammarteatern 2012 och har varit fri företagare sedan dess. Jag vet inte från år till år, ibland inte ens från månad till månad, om jag har några uppdrag eller någon lön.
Är det värt det?
– Ja, det är jättevärt det. Jag har bara mig själv att ta hänsyn till och jag trivs med att ha ett jobb jag kan styra själv.
Beskriv dig själv med fem ord.
– Inlyssnande, hoppfull, samlande, nyfiken och smålat.
Ett annat jobb som passat dig?
– Brevbärare. Eller det passar mig egentligen inte alls eftersom jag har så taskigt lokalsinne. Men det skulle hjälpa mig att bli bättre. Och jag gillar att bli bättre.
Har du någon extravagans?
– Extravagans. Jag var tvungen att googla. Det säger väl allt.
Ett erbjudande du inte tackat nej till?
– Att sjunga duett med Orup.
Varför det?
– Han är en barndomsidol.
Någon okänd talang?
– Kan hålla samma ton på mitt smackande som Seinfeldssignaturen.
Varför har du lärt dig den?
– Jag tycker det är en väldigt rolig serie. Vi var ett kompisgäng där det kändes som vi var de olika karaktärerna i Seinfeld.
När är människor riktigt pinsamma?
– Jag tycker sällan människor är pinsamma. Jag är van vid både misslyckanden och taffliga försök. Och så måste det få vara i livet. Fast det är klart: En uppklädd kostymnisse som ska visa upp sitt rika överflöd, det kan bli pinsamt. Eller bara dumt. Men alla behöver vi ibland en klapp på axeln för att öppna blicken och gå vidare.
Vem skulle du vilja bjuda på middag?
– Kronprinsessan Viktoria. Det skulle vara fint att småprata med henne på tu man hand, hon är spännande. Fast hon får inte ha så höga krav på mat. Det kan bli snabbmakaroner.
Tror du att hon äter det?
– Ja, med glädje!
Vad skulle du fråga henne?
– Vad hon tycker om livet i sin mycket speciella situation. Men vi ska ha stängda dörrar, ingen får lyssna.
Hur ser framtiden ut?
– Jag brukar tänka så här: Om 150 år är vi alla som finns här nu utbytta. Helt andra människor kommer att vandra på jorden då. Då måste vi se till att lära den nya generationen sånt de i sin tur kan lära nästa.
Vad är viktigast att de lär sig?
– Att ta hand om varandra. Och att barn och ungdomar får ett sammanhang, det behöver alla.
För övrigt skulle jag vilja skaffa katt någon gång.
Vad hindrar dig?
– Att jag jobbar så mycket.
Vad gör du en ensam ledig dag?
– Kan inte minnas när det var senast. Men förmodligen stirrar jag rakt framför mig på en stubbe i skogen. Jag gillar skog. Och stubbar. Och att stirra rakt fram.
Var surfar du när ingen ser?
– På vågorna i fantasin.
Du surfar alltså inte på nätet?
– Jo, det händer att jag googlar för fakta använder sociala medier. Men min skärmtid är liten.
Du var med och bildade teaterföreningen Kjell en gång i tiden. Varför hette ni Kjell?
– Vi tänkte väl att både Yvonne och Kent var upptagna och nu var det dags för Kjell. Men vi var bara tjejer i styrelsen om jag inte minns fel.
Vad ser du mest fram emot under teaterhösten 2019?
– ”Tvärslöjd” med Kompani Giraff på stora scenen när det gäller barnteater. Och så Carl-Einar Häckner. Jag gillar hans typ av performance.