Med ett par veckor kvar till premiären - föreställningen "Genomskinlig" spelas i Duveholmshallen den 7-9 februari - är förberedelserna intensiva.
Lotta Asplund är koordinator vid kulturskolan i Katrineholm och Lennart Ejeby är dess rektor. Tillsammans håller de i trådarna till mastodontprojektet, som utöver elever vid kulturskolan, även engagerar delar av Katrineholms föreningsliv och flera andra kommunala verksamheter.
– Vi har en orkester på 100 personer och i den spelar medlemmar i Musikkåren, Katrineholms symfoniorkester och våra elever och pedagoger, berättar Lennar Ejeby.
– Vi har också ett samarbete med gymnasiesärskolan, som är med och gör scenografi och även medverkar, säger Lotta Asplund.
Andra samarbeten sker med Perrongen, Viadidakt, Dud:s dansgrupper, cheerleaders och cirkusartister från FK Björken samt Katrineholmgymnasterna.
Projektet kräver dessutom insatser från kommunens måltidsverksamhet och en massa ideella krafter från föräldrar och andra på och bakom scenen. Det handlar om allt från att fixa mat och finnas till hands under repetitioner och föreställningar och slussa in publiken.
– Alla träffar inte alla förrän dagen före premiären, säger Lennart Ejeby.
När alla föreställningar är spelade kommer tusentals katrineholmare att ha sett sång-, dans- och teaterföreställningen som inte bara är till för att kulturskolan ska visa musklerna. "Genomskinlig" har ett viktigt ärende.
Jenny Wistbacka har skrivit berättelsen om psykisk ohälsa bland unga. Den handlar om högstadieeleven Inez som slutar att komma till skolan. Ryktena om att det har något att göra med en engelskalärare börjar gå.
– När Inez kommer tillbaka till skola kan alla se att hon inte mår bra. Så får vi följa hennes resa mot att må bra.
Att skriva har varit roligt och svårt. Under manusarbetet har hon intervjuat flera ungdomar för att göra en realistisk skildring av ungdomarnas vardag. Det innebär också att det "Genomskinlig" har ett grovt språk.
– Det grova språket är något jag har brottats med. Orden blir så starka när de uttalas på en scen, men de måste vara med, säger Jenny Wistbacka.
Allt arbete har skett i tät kontakt med elevhälsan. Till föreställningen, som har en åldersgräns på tolv år, har man tagit fram ett pedagogiskt material om psykisk ohälsa bland annat i form av en film som högstadiekolorna kan använda som uppföljning.