Det började när Åsa Wallenstein var sju år och började skolan. Hon förstod inte vad det var som läraren pratade om längst fram vid tavlan. Men efter ett tag förstod hon att de andra barnen försökte lära sig bokstäverna, själv hade hon lärt sig läsa för länge sen.
– Jag var helt förvirrad, kan de inte bokstäverna? Det var min första insikt i att det kan vara svårt för andra att lära sig, berättar hon.
När hon 1989 själv började arbeta på en förskola i Vingåker bestämde hon sig för att lära barnen i tidig ålder att koppla ljud och ord till bokstäver. Många var emot det och tyckte det var för mycket för små barn. Men hon har alltid varit övertygad om att det är bättre att man får lära sig från början.
– Jag införde språkyan på förskolan, ett rum där vi övade på språket med hjälp av uttal, bokstäver och ord. Några av barnen har svårt att lära sig och jag ville ge dem ett roligt och lekfullt sätt att få dem att börja prata. Därför inredde jag språklyan med saker som jag virkat, bland annat har jag virkat flera olika djur i olika färger, säger Åsa Wallenstein.
Åsa Wallenstein blev nominerad av sin tidigare kollega Inger Westerberg, som skriver i sin nominering att Åsa bidragit mycket till hur andra förskolor väljer att driva sin verksamhet idag.
– Jag har varit på förskolor och visat dem hur jag tänker och inspirerat dem till att göra samma sak. Öva på språket med tecken eller föremål. Det är väldigt bra för nyanlända barn också, att få ett roligt sätt att lära sig på och göra det till något kul. Jag får fortfarande uppdrag av skolor att virka leksaker till dem, säger Åsa Wallenstein.
Virkandet är Åsa Wallensteins största intresse, sedan hon gick i pension virkar hon varje dag. Hemma i lägenheten i Vingåker har hon ett eget virkrum, men under sommaren sitter hon helst och virkar på balkongen.
– Just nu virkar jag mycket barnkläder. Jag har ett par vänner som åker och hjälper till på barnhem i Nepal, jag skickar med kläderna med dem, det känns viktigt för mig att göra något meningsfullt, säger Åsa Wallenstein.