Carl Cederström Àr författare och docent i företagsekonomi. Senast gav han 2017 ut boken "Den vilda jakten pÄ ett (bÀttre) jag".
Den italienske författaren Italo Calvino fick hjÀlp pÄ traven i sitt skrivande av den grekiska myten om Perseus som lÀrde sig lura monstret Medusa. För att slippa förvandlas till sten, ödet som drabbade alla som mötte Medusas blick, tog Perseus hjÀlp av sin spegelsköld. Vad Calvino insÄg var att han, för att kunna skriva, behövde se pÄ vÀrlden frÄn sidan för att inte stelna och bli för tung.
Det dröjer över 300 sidor innan Carl Cederström berĂ€ttar den hĂ€r anekdoten i "Guldmunken". Han har dĂ„ hunnit lĂ€mna ut sitt liv i en historia som bygger vidare pĂ„ tvĂ„ uppmĂ€rksammade essĂ€er i Svenska Dagbladet. I den första beskrevs hur han skilde sig och bestĂ€mde sig för att bli guldmunk â en man som lever i frivilligt celibat under minst ett Ă„r. Den andra handlade om hur han sĂ„ smĂ„ningom trĂ€ffade en ny kvinna. I "Guldmunken" beskriver Cederström, liksom Italo Calvino, sitt liv sett frĂ„n sidan, nĂ€rmare bestĂ€mt genom en lĂ„ng rad referenser som ger perspektiv pĂ„ det som hĂ€nder. LĂ€ngs vĂ€gen stiftas bekantskap med andra guldmunkar, frĂ„n Gustave Flaubert till den stĂ€ndigt orolige Oswald Spengler. Cederström försöker följa en plan, men livet vill inte hĂ„lla sig i de spĂ„r som han ritar upp. Just som han, om inte börjar trivas sĂ„ i alla fall lĂ€ra sig leva med ensamheten och celibatet efter sin skilsmĂ€ssa, dyker "K" upp. SĂ„ kallas hon Ă€ven om mĂ„nga vid det hĂ€r laget vet att det handlar om journalisten och producenten Karin af Klintberg. Hon Ă€r en kvinna som liksom Cederström Ă€lskar att stĂ€da, att hĂ„lla undan det som Hippokrates kallade miasman â stanken, smutsen, oredan. Den som slog emot Cederström redan dĂ„ han bestĂ€mde sig för att skiljas.
Carl Cederström och Karin af Klintberg förÀlskar sig men inte ens dÄ förhÄllandet vÀxer till en kÀrlek som stavas med stort K vill lyckan infinna sig. NÀr deras bÄda ex, som med slumpens ironi hÄller till pÄ samma skÀrgÄrdsö, förÀlskar sig i varandra bubblar miasman fram pÄ nytt. Vad exen i verkligheten heter fÄr vi visserligen inte veta, ÀndÄ snuddar Cederström hÀr vid grÀnserna för vad som Àr rimligt, eller Ätminstone lÀmpligt, att skriva om andra mÀnniskor. Det visar sig hursomhelst svÄrt att hitta personer som har rÄkat ut för nÄgot liknande, trots Cederströms ihÀrdiga efterforskande i antikens dekadenta Rom och i upplysningens Paris. Till sist hittar han i stÀllet nÄgra mer sentida exempel.
UngefÀr som Perseus bevingade sandaler fungerar greppet med litterÀra, filosofiska och vetenskapliga referenser som ett sÀtt att fÄ berÀttelsen om guldmunkslivet att lyfta. Det blir allmÀnbildande, ofta komiskt och tja, faktiskt ganska lÀttsamt. Vilket egentligen Àr paradoxalt eftersom de lÀrda kopplingarna borde ge tyngd. Ibland, som i fallet med Carl Cederströms lite för flitiga refererande till Lars Norén och hans dagböcker, skulle jag dock hellre ha sett mer av Cederströms egna tankar. Efter nÀstan 350 sidor Àr jag fortfarande inte klar över vad hans bok ska kallas. HÀr och var visar Cederström prov pÄ att han har bÄde sprÄket och blicken för att skriva en renodlad roman. Men nÀr han hÀnvisar till siffror och statistik Àr det som om han tycks strÀva mot nÄgot helt annat. Statistiken hade han gÀrna fÄtt hoppa över. Men genreblandningen Àr inget som stör mig. TvÀrtom gör den "Guldmunken" originell.