Abba hyllas med ett maffigt medley.
Revy
"Äntligen Katrineholmsrevyn"
Medverkande: Gustav Karlsson, Linda Råsberg, Agneta Ottosson, Cissie Brunosson, Marcus Enqvist, Arvid Ström, Cia Ronach, Johanna Dahlberg, Hillevi Annfält, Eva-Carin Hultin och Lena Sirrewius
Orkester: Thomas Ronach (kapellmästare), Olle Ronach, Fabian Ronach och Simom Engvall
Producent: Cissie Brunosson
Koreograf: Cia Ronach
Scenmästare: Håkan Brunosson
Vi har sedan länge varit bortskämda i Katrineholm med en revy som har legat i framkant på många områden, med mångfald i ensemblen, skarpa satiriska sketcher och sångtexter och järnkoll på det lokala. Dansstegen sitter där de ska, bandet är supertajt och ensemblenumren storslagna och påkostade.
Så är det också i år, även om ensemblen är lite nedbantad och känslan är att man blickat tillbaka till revyns barndom. Hela showen känns helt enkelt lite oldschool. Redan entrén för tankarna till forntida revykungar som Karl Gerhard och Ernst Rolf. Det är frackar, höga hattar och vita skjortor.
Årets revy har retrokänsla, första numret för tankarna till forna tiders revykungar.
I linje med dåtidens produktioner har man också en primadonna. Linda Råsberg har återkommit till revyn och axlar rollen med den äran. Hon och hennes sång får stort utrymme i föreställningen, som med den vältrimmade revyorkestern, Agneta Ottosson som sidekick och dansensemblen i ryggen, bjuder Katrineholm på flera shownummer som skulle platsa på scener vart som helst i Sverige.
Linda Råsberg i mäktiga "Lång väg kvar".
Bland annat får publiken ett mäktigt Abba-medley och ett roligt potpurri med Britney Spears-hits, men även allvarligare nummer som "Lång väg kvar" med Agneta Ottossons text på svenska om kvinnlig rösträtt till låten "Stand up" – ledmotivet till filmen "Harriet".
Agneta Ottosson är mångsidig, hon sjunger, dansar, agerar och har skrivit flera sångtexter.
Mångsidiga Agneta Ottosson tar också plats som sångare, dansare och skådespelare. Starkast lyser hon i rollen som S-politikern Anneli Hedberg och i sin egen, svenska version av Molly Sandéns "Husavik" som här handlar om Katrineholm.
Fräschaste musikinslaget är annars ett rent sång- och dansnummer i form av Silk Sonics låt "Skate", här i ett arrangemang av Märta Bergkvist-stipendiaten Olle Ronach.
Linda Råsbergs återkomst till Katrineholmsrevyn syns och hörs i många nummer.
Sketcherna då?
Cissie Brunosson och Marcus Enqvist har som vanligt fin kemi ihop på scenen. De följer upp succén från förra revyn som akrobaterna Dos Enchillados i spandexdräkter i ett befriande ordlöst nummer som sticker ut.
Unga Arvid Ström gör debut som skådis och gör en klockrent porträttlik Göran Dahlström och agerar i många sketcher med stor auktoritet.
Arvid Ström gör en porträttlik Göran Dahlström.
"Mello-Micke" Mårtensson har skrivit en rolig sketch med hög igenkänningsfaktor som handlar om hemelektronik och olika strömningstjänster.
Jeff Lindström har också bidragit med en skruvad, precis lagom elak sketch där ett antal kända Katrineholmsprofiler tävlar i lokala "På spåret".
Och så får vi förstås återse Kjell Gnäll i Gustav Karlssons gestalt och med text av Pontus Kinnander. Gustav Karlsson har utvecklats enormt som aktör, har tar för sig och är väldigt mångsidig, vilket ger ett lyft till i de många olika sketcherna han medverkar i.
Karaktären Kjell Gnäll gör en dramatisk entré i årets revy och klagar på gupp, rondeller och parkeringsgarage.
Så varför skrattar jag inte läppen av mig är allt är så bra? Ja, det kanske beror på att så lite tycks ha hänt i Katrineholm. Skämten handlar om gupp, rondeller, restaurangen i Stadsparken och epa-traktorer – som det har gjort de senaste fem åren. Dessvärre speglar det väl vad det snackas om i den här stan.
Epa-traktorer har sin givna plats i Katrineholmsrevyn - i år igen.
Det är hög tid för Katrineholm att byta narrativ!