Kvinnfolket stormar in och ganska snart står det klart att de båda beiga brorsorna, tillika entreprenörerna, nog tagit på sig en alltför övermäktig uppgift. Särskilt som en representant för campingförbundet plötsligt dyker upp för att spana efter lämplig kandidat till årets utämning av landets bästa campingplats.
Och ganska snart står förvecklingarna som spön i backen. Scenens fyra dörrar, kompletterade med en låda med lock, används flitigt för smällande. Precis såsom det sig bör i en pålitlig och traditionell dörrdrämmarfars av det snitt publiken förväntar sig när det bjuds på sommarteater bland Eskilstunas smedjor.
Här finns många smådetaljer och ekivoka antydningar att fnissa åt. Och minst lika mycket tidstypisk – campingkatastrofen utspelar sig för exakt 50 år sedan, månlandarsommaren 1969 – rekvisita att förtjusas över och fästa blicken på. Kobratelefonen, den superuperturkosa slokhatten, en OP-färgad kortkort klänning och den flätstickade herrvästen för att rada upp några exempel.
Stor omsorg har lagts ned på kostym och scenografi. Kanske inte fullt lika mycket energi på dialogen. Här finns visserligen mycket halsbrytande dramatik och ett tag tornar dessutom lik upp sig i snart sagt varje vrå av scenen – men också emellanåt lite väl mycket babblande som gör det svårt att hålla handlingen i huvudet.
Som en stunds avkopplande underhållning i grön och skön miljö med en kopp kaffe i handen funkar dock årets föreställning bland Rademachersmedjorna alldeles utmärkt.