En rejäl skål med rotfruktschips med västerbottendip blir nästan en hel måltid.
Restaurangen Fotografens, som ligger avskilt i ett gårdshus mitt i stan, har på några år etablerat sig som något av Katrineholmarnas favoritställe. Hit går folk för att fika, äta jobblunch, fira mammas 60-årsdag eller ha en Tinderdejt. Publiken är blandad och stämningen god.
Bistron har en speciell planlösning. En större matsal saknas, i stället är borden utspridda i olika smårum och prång. Det gör att ljudnivån överlag inte blir så hög och intimiteten för sällskapen större. Populärast är dock att sitta i orangeriet på innergården. Där är ljudnivån högre och skrälligare.
När krogpatrullen kommer till Fotografens en fredagskväll är det fullsatt med folk i olika åldrar och sällskap av varierande storlek. Vi blir mottagna med stor vänlighet och uppmärksam omsorg. Servicen och bemötandet är verkligen Fotografens starka kort.
När vi intagit våra platser ger vi oss i kast med den relativt omfattande menyn, som innehåller snacks, förrätter, sallad och tillbehör, huvudrätter och desserter. Men när man fördjupat sig lite i utbudet inser man snart att rätterna inte är så många, det är samma som återkommer i olika storlekar och vissa ingredienser dyker upp i flera skepnader.
Vi är hungriga och börjar med snacks. Det erbjuds en rad olika charkuterier och ostar, oliver, mandlar och nötter. Vi beställer minitacos med sikrom, crème fraiche och picklad rödlök (2 för 75 kronor eller 3 för 100 kronor) samt en rotfruktships och västerbottendip (45 kronor). Vi kikar också i den digra vin- och öllistan och får kunnig vägledning av personalen. Valet fastnar på en flaska Selaön lager från Stallarholmen (85 kronor) och ett glas friskt vin på druvan sauvignon blanc, från franska Pére et fils (95 kronor/glas), som även ska passa till förätten havkräftssoppa.
Fotografens har ett ambitiöst ölsortiment.
Men nu går vi händelserna i förväg. Vi har ju inte börjat mumsa på snacksen än. Minitacosarna är goda, men mäktiga. En vardera räcker gott, den rejäla klicken crème fraiche i kombination med ett frasigt, friterat skal gör att tilltugget blir ganska fett och mastigt. I den generösa skålen med chips dyker dessutom crème fraichen upp igen i västerbottendipen, och vi måste pausa ätandet för att ha en chans att kunna prova några förrätter.
Havskräftssoppa med västerbottenostcréme, räkor och krispig potatis låter gott, och det är det. Men mitt i tallriken ligger ännu en rejäl klick créme fraiche smaksatt med ost. Och var är havskräftan? Själva soppan är mustig och smörig – och övermäktig. Vi testar också råbiff (145 kronor som förrätt). Finmalen nötrulle formad som en liten limpa och smaksatt med dragonmajo, vitlökskrutonger, knaperstekt bacon och lite annat smått och gott. Kanske kvällens höjdpunkt – om man gillar kött.
Råbiff som förrätt är ett bra val för den som gillar kött.
Vid det här laget känns det som överkurs, men huvudrätterna är redan beställda. Vi testar den nästan vegetariska asiatisk tallriken (165 kronor) som är en kall nudelsallad med chilimarinerad tofu. Varför man har lagt till räkchips till rätten kan man undra, liksom varför kocken varit så frikostig med sesamoljan att den nästan blir oätlig.
En asiatisk nudelsallad simmade i sesamolja, vilket gjorde den oaptitlig.
Personalen rekommenderar grillad ryggbiff och det italienska vinet Scaia gjort på corvinadruvor (100 kronor/glas). Ett bra val. Vinet gifter sig med köttet som är perfekt grillat, basilikamayon och de läckra rökta kvisttomaterna. Men de torra krutongerna och den generösa biten krämig burrata gör rätten överlastad och stabbig, trots att vi hoppade över pommes fritesen och tog grönsallad i stället.
Vackra, glänsande och goda, pralinerna blev en perfekt avrundning på en trevlig kväll.
Till dessert finns inte särskilt stort utrymme i magarna. Vi slår ändå till på en enkel espresso (25 kronor) och varsin pralin (45 kronor för 2). Dessa hantverksmässigt tillverkade, vackra och glänsande tingestar blir en perfekt avrundning på en trevlig kväll men där maten hade kunnat vara lite mindre fet. Även vid tidigare besök på Fotografens har råvarorna ibland simmat runt i brynt smör och olja på tallrikarna.
Vi fortätter dock att gå hit i tack vare servicen och stämningen.