Matsalen i Dufveholms herrgård är inredd i traditionell herrgårdsstil, det är oldschool och mysigt tycker Krogpatrullen.
Dufveholms Herrgård är restaurangen många katrineholmare väljer när något extra viktigt ska firas.
Det är sedan gammalt. För här har det funnits pensionats- och restaurangrörelse sedan 1920-talet och byggnaderna har anor från 1700-talet. Den nuvarande ägaren, familjen Åström, som driver företaget Svenska kulturpärlor med verksamhet på flera orter i Sörmland, har haft herrgården sedan 1993.
När Krogpatrullen besöker Dufveholms herrgård en vardagskväll i fattigmånaden januari 2023, är det ganska lugnt. Ett större sällskap huserar i ett av restaurangens flera mindre rum, medan vi blir placerade vid ett fönster i den stora matsalen och kan blicka ut över den svartblanka ytan på Duveholmssjön.
Möblerna beskrivs som bäst som bondrokoko, som i kombination med roliga gamla kungaporträtt och en maffig kakelugn bildar en ombonad och lite yvig inredning. Det är mysigt!
Men vi är här för att testa maten, och ger oss i kast med menyn som den uppmärksamma och vänliga servispersonalen försett oss med.
Medan vi läser och bläddrar smakar vi på brödet och smöret som redan finns på bordet. Det är riktigt gott men mäktigt och förstärker intrycket av att precis allt här på Dufveholms Herrgård är lite oldschool.
Gästerna serveras hembakt bröd och smör före maten. Mastigt - och gott.
Vem serverar bröd på detta sätt längre? Och var är alla fantasifulla drinkar och mellanrätter?
I stället erbjuds klassiska fisk- och kötträtter och en diger vinlista. Som i ett finrum på 1990-talet.
Vi tänker dock välja alkoholfritt och satsar på en lättöl från Virå, för 95 kronor. Dyrt men riktigt gott.
Till förrätt provar vi chèvre med rödbetor och honungsrostade cashewnötter (175 kronor). Getosten både doftar och smakar mäktigt och rödbetorna har en fin konsistens. Dessvärre blir rätten lite väl söt av honungen, vilket delvis balanseras upp av ett serrano-chip.
Vi tar också en OP Andersson-toast med kräftor, västerbottenost och löjrom (195 kronor). En maffig skapelse där en hel tennisboll av kräftor med rom på toppen serveras med frisk gräslök och rödlök. Verkligen en generös rätt för en kräftälskare och riktigt god.
Kräftor - kummin - OP Andersson, 195 kronor.
Antalet varmrätter i menyn är få till antalet. Vi satsar på en bakad hälleflundra med vitvinssås, gnocchi och rostade rotsaker (365 kronor). Den brynta gnocchin har perfekt tuggmotstånd och fisken är mjäll och fin – klart godkänt, men smakerna poppar inte till de allra högsta höjderna.
Vi provar också den vintriga rätten Oxfilé – potatis – sidfläsk, mediumstekt oxfilé som serveras med friterade småpotatisar, rödvinssås och en kompott av stekt sidfläsk, lök och äpple (345 kronor). En rustik servering lagad utan krusiduller, gott mättande och ändå inte stabbig.
Hälleflundra - gnocchi - rom, 365 kronor.
Egentligen är vi nöjda så. Men dessertlistan innehåller förföriska anrättningar som det bara inte går att motstå. Eller vad sägs om en Crème brûlée med passionsfruktscoulis och bär (135 kronor)? Crème brûléen är rejält tilltagen och kommer in med ett täcke av bränt socker i precis rätt tjocklek. Det knastrar härligt när skeden knäcker skalet. Den söta passionsfuktsåsen är nästan överkurs här, men som tur är serveras den i en snipa bredvid.
Creme brûlée med passionsfruktscoulis och bär, 135 kronor.
Ett kanske ännu godare alternativ är en Citroncheescake med digestivesmulor och hallon (145 kronor). Okonstlad och snyggt serverad med en fin balans mellan det syrliga och det söta.
Även om prisnivån ligger lite högre än de övriga krogarna i Katrineholm känner vi oss knappast skinnande när notan kommer. Vi har fått en gedigen, vällagad måltid, som även om den inte överraskade, gjorde oss mätta och belåtna.