Krogshow
Oktoberfest i Folkparken
Folkets park, Vingåker
Kvartetten med det supergruppsinspirerade namnet Widén-Strand-Poppe har ockuperat folkparkens dansrotunda där de riggat med ölbord, instrument och alplandskap i scenfonden.
Så vad får då publiken se till sin kallte platte, sina tyska saltkringlor och sin weissbier? Vad sägs om ”I Never Promised You a Rose Garden” på tafflig skoltyska, buskis med löständer, snopprim, alkoholromantiska skålutrop, limerickar, snabbvitsar, rörelsevisor för barn à la Mora träsk med humoristiska halvhalter i sångerna, Östen Warnebrings ”Du borde köpa dej en tyrolerhatt” som bankas in till förbannelse i varje akt, ett potpurri med bedagade 80-talshits som Nenas ”99 Luftballons”, Falcos ”Rock Me Amadeus”, den lite modernare ”Du Hast” av Rammstein där Niklas Strand grymtar oförglömligt roligt och rockgruppen Opus ”Life is Life” där Johanna Widén excellerar på fiolen.
Vidare: Lottdragning i pausen där första priset är sex paulanerglas, andra pris två chokladaskar och därefter en lång parad av hembakta kakor och hemgjorda sylter och marmelader.
Därefter: Joddlingskurs med Johanna Widén, sångpedagog som hon är och publiken får skölja ner ölen tillsammans med tungrullande sångrader som ”Rulla dig i dyn” och sedan är det joddlingens historia och tyska dryckesvisor och svensk folkmusik med hårt stamp i golvet vilket inbringar kvällens högsta jubel. Men hur låter en irländsk oktoberfest? Kvartetten på scenen testar direkt. De kan konsten att spela upp till fest och få med alla på tåget, det måste man säga.
I sista akten blir det ännu mera medley då gänget testar att göra ompa-ompa-versioner à la oktoberfest av kända ballader: Led Zeppelins ”Stairway to Heaven” massakreras, Fred Åkerströms ”Jag ger dig min morgon” tillintetgörs, Kents ”Utan dina andetag” hetsas sönder, Ulf Lundells ”Öppna landskap” får särskild betoning på spritpassagerna. Det är roligt och glatt och innovativt.
Johanna Widén filar på felan, Mia Poppe river hetsigt på kontrabasen, Niklas Strand pumpar dragspelet och Tomas Widén hamrar på gitarren. Det är en show som aldrig riktigt vill ta slut.
Nu vill det bara till att Vingåkersborna överger tv-apparaterna för en kväll och pallrar sig ner till folkparken. För det förtjänar det här gänget av proffsiga underhållare.