Musikteater
"Genomskinlig"
Manus och regi: Jenny Wistbacka
Dirigent: Ola Halvarsson
Medverkande: Ida Svenningsson, Paulina Lind, Simon Kvarnhem, Nhi Truong med flera elever och pedagoger från Kulturskolan, Katrineholms symfoniorkester, Katrineholms musikkår, Katrineholmsgymnasterna, Frisksport Björken, Dud, Perrongen, Duveholmsgymnasiet och teateramatörer i Katrineholm.
Det pratas ofta om superkrafter, och det är kanske rätt ord för den förmåga som Katrineholms kulturskola har att inkludera halva stan i en enda megastor show vart annat år. Och inte bara en show vilken som helst, utan en nyskriven, unik föreställning som tar upp väsentliga frågor.
Årets föreställning heter "Genomskinlig". Temat är psykisk ohälsa hos unga och tanken är att "Genomskinlig" ska utgöra ett diskussionsunderlag i högstadieklasserna i Katrineholms kommun. Elevhälsan och en referensgrupp bestående av ungdomar har funnits med i manusprocessen.
Det kanske låter byråkratiskt och gråtrist, men Jenny Wistbacka har lyckats skapa en berättelse man kan tro på. "Genomskinlig" är dessutom ett allkonstverk med dans, musik, sång, skådespeleri, akrobatik och cheerleading, film, och foto. Som en extra dimension projiceras rörliga bilder i fonden, som bland annat speglar de känslor ungdomarna inte kan visa.
Allt utspelar sig på Grundbergaskolan. På skolgården pratar man om Ines, som varit borta ett tag. Det går rykten om att det är något med en lärarvikarie i engelska. När hon kommer tillbaka är hon sig inte lik, hon är arg och beter sig ibland väldigt konstigt. Hennes kompisar försöker förstå, men de har alla sina egna problem att brottas med. Kompisgänget spelas av Ida Svenningsson, Paulina Lind, Simon Kvarnhem och Nhi Truon. De gör fantastiska insatser och lyser verkligen på scenen.
Den starkaste scenen handlar om mobiler, sociala medier och grovt språkbruk. I ett maffigt ensemblenummer sätts fingret på hur det är att vara ung idag. Osentimentalt och helt utan pekpinnar.
Med hjälp av lite urban fantasy-inslag lyckas "Genomskinlig" beskriva hur upptagna alla är av sina egna problem, och att det faktiskt finns goda vuxna som lyssnar och förstår. Djupt allvar varvas med humor och allt genomsyras av medkänsla och hjärta.
Inget mindre än imponerande av framför allt Jenny Wistbacka, men alla inblandade kan gott slicka i sig av berömmet.