Opera
Näktergalarna
Manus: Cecilia Sidenbladh
Medverkande: Caroline Gentele, Gabriella Lambert Olsson och Katrineholms symfoniorkester
Dirigent: Camilla Arvidsson
Tallåsaulan, Katrineholm
Det talas mycket om svensk musikexport. Många tror att det började på 1970-talet med Abba och fortsatte med Roxette, Max Martin och Robyn. Färre har koll på att två svenska kvinnor orsakade masshysteri i hela västvärlden med sina sångröster redan på 1800-talet. Jenny Lind (1820-1887) och Kristina Nilsson (1843-1921) byggde varsin enastående karriär och deras respektive livshistorier är av slaget "verkligheten överträffar dikten".
Duon DivineOpera med sopranerna Caroline Gentele och Gabriella Lambert Olsson har tillsammans med manusförfattaren Cecilia Sidenbladh skapat "Näktergalarna" om de båda svenska superstjärnornas liv och gärningar som de framträder med tillsammans med olika symfoniorkestrar runt om i Sverige. På lördagen hade turen kommit till Katrineholm och dess symfoniorkester som hade dragit storpublik till Tallåsaulan.
"Näktergalarna" kan närmast beskrivas som en jukeboxopera. Efter en lite fånig inledning där de båda sångerskorna kommer in som spöken som blir levande, levererar Caroline Gentele och Gabriella Lambert Olsson tillsammans med orkestern en rolig och tidvis allvarlig föreställning med ett subtilt men ständigt närvarande jämställdhetsperspektiv.
I första akten möts de båda stjärnorna som båda kom ur fattiga omständigheter, men som tycks ha varit väldigt olika personligheter. Medan Jenny Lind gestaltas som religiös och konservativ, framstår Kristina Nilsson som levnadsglad, frispråkig och normbrytande.
De framställs som konkurrenter och Jenny Lind ägnar sig åt så kallad slut-shaming av Kristina Nilsson. Det resulterar bland annat i ett jätteroligt nummer där "Der Hölle Rache" (Nattens drottnings aria) ur Mozarts "Trollflöjten" blir ett sångar-battle.
Andra akten präglas av systerskap och ömsesidig beundran. Massor av känd musik från operans värld varvas med folkmusik och lite annat. Bland annat "Ofelias klagan" ett stycke som Kristina Nilsson själv komponerade.
Katrineholms symfoniorkester tycktes trivas fint tillsammans med Caroline Gentele och Gabriella Lambert Olsson. De fick kanske inte 27 inropningar och drivor av blommor av publiken som på Kristina Nilssons tid. Men väl fem inklappningar och varsin tulpanbukett.