Ett namn kan säga mer än tusen ord

För några år sedan befann jag mig i en tidningsdebatt med en journalist angående diagnosen adhd. Journalisten, som ansåg att diagnosen är en uppfinning av läkemedelsbolagen, skrev med ett högt affektläge. Men det jag framför allt minns så här efteråt, var att han konsekvent kallade mig för Johan i stället för Jakob. Av allt som blev sagt i debatten var det detta som gjorde mest ont. Att beröva mig namnet var en effektiv härskarteknik.

"Mitt namn är en viktig del av min identitet", skriver fysikern och lingvisten Sverker Johansson i sin fantastiska bok "Hur var namnet?" som handlar om namn och namnbruk världen över. Själv bärare av ett ganska vanligt namn berättar han fram en värld där namnet alltid haft sin betydelse men brukats på så många olika sätt. Det var under 1800-talet som Johan, son till Johan, blev Johansson för att sedan som släktnamn gå i arv till barn och barnbarn.

Sverker Johansson börjar med att ta död på en rad myter. Vi utgår ofta från det som är vårt eget namnbruk och tillskriver övriga världen samma struktur. Inget kan vara mer fel. Användandet av namn öppnar upp en dynamisk värld, både i och utanför vår egen kultur. Alla människor har ett namn och inga sifferkombinationer kan ersätta dess betydelse. Namnet ger associationer och väcker känslor. Det visar på en religiös och kulturell tillhörighet. "Det finns inga namn som inte skickar något budskap alls", konstaterar Johansson. Nu för tiden finns en frihet i namnskapandet, då det inte längre återspeglar klass, yrke och släktband som tidigare. Individen blir på så sätt prioriterad framför gruppen. Men fortfarande berättar namnet en massa om den som ger och den som äger namnet.

Nedslag görs i olika länders och kulturers namnskick. Här finns mängder med spännande kuriosa att hitta. Som att Mao Zedong bar på ett så kallat generationsnamn. Ett sådant kunde utgå från en strof eller en hel dikt, där varje generation fick ett ord från dikten i tur och ordning. Mao Dongs familj utgick från ett poem med start från 1737 och blev så Mao Zedong. Själv bröt han traditionen att föra nästkommande ord från dikten vidare till sina barn. Så mycket är alltid statt i förändring när det gäller namn.

Sverker Johansson har ett stort engagemang för Wikipedia där han har författat åtskilliga artiklar. Han tar också Wikipedia till hjälp för att plocka fram de mest frekventa namnen världen över. John är det vanligaste förnamnet, medan det mest frekventa familjenamnet är Li. Johansson förstår det som att Europa har en stor frekvens av olika efternamn medan förnamnen är mer begränsade och att det i Östasien förhåller sig tvärtom där många delar samma familjenamn med en stor mångfald av förnamn.

"Hur var namnet?" är en bok som underhåller och fascinerar. Men den stämmer också till eftertanke om namnets sårbarhet. Mångfalden av namn är på sätt och vis en återspegling av en mångkulturell värld. Vad skulle hända om några få diktatorer fick styra världen eller om cybervärlden reducerar oss till en digital signatur? Om någon verkligen bestämde att jag från och med nu heter Johan tillsammans med alla andra misshagliga. Det kan finnas politik i namn och att bestämma vad någon ska heta kan få långtgående konsekvenser. Därför njuter jag så oändligt mycket av att ta del av Sverker Johanssons mångfald och myller av annorlunda namn. Så skönt att vi är olika.