Varför går man ut på restaurang egentligen? Skälen kan vara många – allt från att man vill slippa laga mat eller träffa fler vänner och släktingar än man har plats för hemma – till att man är genuint matintresserad, på jakt efter nya smakupplevelser och inspiration till egna äventyr i hemmaköket.
Om man tillhör den senare kategorin restaurangbesökare ska man nog välja en annan krog än Avenyn.
Men innan vi pratar om maten på Avenyn måste vi säga att patrullens besök var en angenäm upplevelse. Krogen erbjuder ett koncept som den är ganska ensam om i Katrineholm. Den lugna, intima och ombonade miljön är ju exakt vad man vill ha ibland. Här slipper man sitta bland tv-skärmar som visar sport eller i en matsal där folk hela tiden kommer och går för att plocka upp hämtmat.
När Krogpatrullen gör sitt besök slås vi av den ombonade atmosfären direkt när vi öppnar dörren. Vi bänkar oss och tar en titt i menyn. Intrycket är att Avenyn håller sig till den lokala mainstreamfåran. Utbudet är en blandning av storsäljare hämtade från medelhavsköken, stekhusens plankor och de obligatoriska hamburgarna. Här finns även pizzor.
Vin- och öllistorna sticker inte heller ut från mängden.
Till förrätt tar patrullen in Avenyns charkbricka(209 kronor) som vi delar på. Här måste vi berömma köket för den snygga och aptitliga uppläggningen. Brickan innehåller tryffelmajonnäs, goda oliver och tre sorters salami/lufttorkad skinka. Generöst tilltaget för två personer, lagom som aptitretare för fyra.
Till detta dricker vi öl, Mariestads alkoholfria (58 kronor), Wisby Lager (65 kronor), Mariestads Export (75 kronor) och Krusovice på fat, 75 kronor.
När det blir dags för varmrätterna är vi ganska förväntansfulla, men det vi får spretar från jättegott till svårtuggat.
Vi börjar med Gösfilé fish & chips (229 kronor). Två rejäla fiskbitar och generöst med pommes frites serveras med squash och kantarellsås. Det ser verkligen gott ut. Men anrättningen är ganska smaklös och torr.
Grillat majskycklingbröst med sötpotatis-fries och tomater och samma kantarellsås (199 kronor + 39 kronor extra för sötpotatisen) ser också jättegott ut. Pommesen är fin, men kycklingen är snustorr och hård. Kantarellsåsen är en vattendelare i sällskapet, en av oss gillar den skarpt, en annan tycker att den smakar besk jord.
Pizzan vi testar, eller flatbread som den kallas här, är fylld med god proscuttio crudo, kronärtsskocka, pesto och ruccola. Flatbread-pizzor ska vara tunna och krispiga, här är dock botten undergräddad och degig.
Men den som beställer oxfilé på planka (329 kronor) är supernöjd. Köttet är perfekt stekt och smälter i munnen, bean har lagom syra och potatismoset är gyllene och härligt krispigt på ytan. När vi är klara är plankan så gott som renslickad.
Till dessert erbjuder Avenyn mäktiga klassiker som crème brûlée, glass, churros och nutellapizza för runt 100-lappen. Men som sagt är portionerna generösa och vi måste helt enkelt skippa efterrätten.
I stället sitter vi kvar en stund, dricker upp i våra glas och bara pratar. Och när vi går ut i snöslasket på Fredsgatan känner vi att vi ska komma tillbaka hit – först och främst för atmosfärens skull men också för att vi vill ge köket en chans till.