Den fria tanken i den fångna kroppen

Självbiografi

Ahmet Altan

Jag kommer aldrig mer se världen

Övers. Mats Andersson

Kaunitz-Olsson

Den 15 april i år kunde Sveriges Radio berätta att författaren Ahmed Altan släppts fri. Han greps av turkisk polis 2016 i samband med de omfattande utrensningar som skedde efter det påstådda kuppförsöket mot Turkiets president Erdogan. Tack vare ett uttalande från Europadomstolen blev Altan åter fri.

Men boken "Jag kommer aldrig mer se världen" skrevs under åren i fångenskap. Det är märkligt nog Altans första bok i svensk översättning. Men vilken bok! Till det yttre en berättelse om gripandet, den summariska rättegången och livet i fängelset. Bakom berättelsen döljer sig en kamp för mental överlevnad, där stolthet och självförakt skapar en märklig pakt för att inte duka under för förtrycket: "Jag tänkte på döden. [...] Dödens oändlighet har förmågan att få även livets mest fruktansvärda stunder att verka obetydliga."

Vid sidan av den negativa tankens strategi finns litteraturen och berättelserna. Altan skapar sina egna berättelser och läser girigt alla böcker som han komma över. Det är med berättelserna han överlever.

Det finns en lågmäldhet i boken. Altan vill inte utpeka förövarna, men de finns ändå där. Och de är många. Läkaren som säger att Altan kan behålla de skavande handbojorna på under undersökningen är lika skyldig som en president. Goda människor och onda. Det är utsattheten som skiljer oss åt, vem som blir vem.