Det var i alla fall så det kändes.
Till slut flydde jag in i ett parkeringshus. Det skulle jag inte ha gjort.
Betalautomaten spottade ut mitt Mastercard. På många håll i Danmark accepteras nämligen bara kort från Danske bank, till exempel i parkeringshus.
På en lapp på myntautomaten på betongväggen kunde jag tyda något i stil med att den var trasig. Jag stirrade på bommen framför mig några sekunder.
Utfarten i ett parkeringshus ligger som bekant någonstans bortom bommen, alltså var enda vägen ut samma väg som jag kom in.
Så i ren panik, för att inte fler bilar skulle hinna in i parkeringshuset och blockera min väg ut så backade jag, runt betongväggen och rakt in i någon form av järnstaket som någon tyckte stod lämpligt just där.
Det är så man lär sig.
Aldrig mer bil i Köpenhamn en fredagseftermiddag.
Aldrig mer ett danskt parkeringsgarage.