Men det är inte därför han nu fått sluta, efter mindre än en månad. Donald Trump gillade honom och hans idéer. Hans uppträdande under Trumps valkampanj, där han deltog i grova, osakliga påhopp på Clinton och Obama, var en avgörande ”merit”.
Michael Flynn var återkommande gäst i Kremls tv-propagandakanal Russia Today. Han hörde till de framträdande förespråkarna för att avveckla konflikten med Vladimir Putin och bli bundsförvant till Ryssland för att militärt slå ned IS och liknande rörelser. Detta var Trumps egen linje, som även förordas av den gruppering av presidentens rådgivare som har stora idémässiga likheter med europeisk högerextremism.
Nu har osanningar om underhandskontakter med Putinregimens ambassadör i USA råkat fälla Flynn. Eftersom han var en av de mer oroväckande typerna runt Trump, vad gäller stadgan i relationen till Västeuropa, är det naturligt att hans fall ses med viss lättnad i Stockholm, Berlin och flera andra huvudstäder. Besvikelsen i Moskva har luftats öppet.
Men Flynn var hunden. Husse är och förblir Trump. På sin höjd kan Flynns fall ändra läget i maktkampen mellan republikanska anhängare av västsamarbetet och de radikaliserade högerideologerna. Det kan kanske bli stabilare om efterträdaren blir en militär av mer vanligt snitt än Flynn, som för några år sedan hade avskedats för samarbetssvårigheter – och därefter först skaffat sig goda kontakter i Moskva och sedan kommit in i en inre krets kring Trump.
Befattningar på utrikes- och säkerhetsområdet fylls i påfallande grad av yrkesmilitärer och storföretagsledare, och bara enstaka konservativa kongressledamöter som nye CIA-chefen Mike Pompeo. De flesta av republikanernas erfarna diplomater och utrikespolitiker är portförbjudna efter att på goda grunder ha varnat för Trumps isolationism, nedvärdering av Nato och mångåriga aversion mot några av USA:s viktigaste vänner och allierade.
En del andra, som den sista av Bushs utrikesministrar Condoleezza Rice och Robert Gates, som var både Bushs och Obamas försvarsminister, verkar ha gått in för att begränsa skadorna. De förordade bakom kulisserna en utrikesminister som skulle imponera på Trumps psyke men samtidigt kunna bli en motvikt mot de riskabla ytterhögerideologerna. På så sätt blev en Putinbekant, fast av annat slag, Rex Tillerson från fossiljätten Exxon, utrikesminister.
Men husse är i alla fall Trump. Inte bara hans personlighet är en riskfaktor av stora mått. Hans sätt att låta kampen mot IS överskugga annat och ta mer lätt på Rysslands aggressioner avspeglar en inte helt ovanlig felvärdering av maktresurserna hos demokratins fiender. En stor militärmakt och energileverantör är ett hot av helt annan dignitet än en bräcklig extremiströrelse som inte stöttas av något land av betydelse.
Den som dessutom i årtionden har sett fri handel som ett stort hot, men bagatelliserat förtryck och diktatur, har tänkesätt som inte bådar gott.
Det var, betecknande nog, inte Flynns inställning till Ryssland som gjorde att Trump fick göra sig av med honom. USA:s underrättelsetjänster kunde visa att Flynn fört vicepresidenten Mike Pence bakom ljuset.
Där gick en gräns. Särskilt mycket lugnare bör man inte vara för det.