För att använda ett av Gösta Ekmans egna många bevingade uttryck: Han var känd redan som spermie. Med en far som hette Hasse Ekman och en farfar som hette Gösta Ekman den äldre föddes han praktiskt taget rakt in i yrket och har roat svenskarna i decennier.
Barndomen i den kulturtunga familjen Ekman var dock inte enkel, och han har tidigare berättat om den komplicerade relationen till sin ofta frånvarande far.
Med samarbetet med Hasseåtage, figuren Papphammar, rollen som Sickan i "Jönssonligan" blev Gösta Ekman en av Sveriges mest folkkära skådespelare och i och med rollerna gjorde han avtryck som komiskt geni.
Han började karriären som regiassistent till både sin far i och Ingmar Bergman, men slog igenom på allvar när han började samarbeta med Alfredson och Danielsson i revyn "Konstgjorda Pompe" 1963 och året därpå spelade han i dundersuccén "Gula hund". Han blev uppskattad för slapstickhumor och som vishetsläraren Mahatma Ekman just ”Gula hund” snavade han fyra tusen gånger.
– Jag har själv kallat det för slappstickskador. Jag var hos en idrottsläkare som sade ”så kan du inte göra, det är så djävla dumt, men du har ju gjort det med flit. Du får skylla dig själv", sade han i en intervju med TT 2010.
1964 spelade Ekman i Hasseåtages prisade "Att angöra en brygga" och 1985 debuterade han som långfilmsregissör med "Morrhår och ärtor" där han spelade mot bland andra Margaretha Krook.
Under åren som följde medverkade Ekman i otaliga filmer, tv-serier och pjäser, och medverkade i många av hustrun Marie-Louise Ekmans produktioner. De senaste åren slog han av på takten, men var ändå verksam som skådespelare och regissör vid Dramaten och som professor vid Teaterhögskolan. Hans sista film blev kortfilmen "Gunnar & Anette", som hade premiär 2006, och 2013 regisserade han Dramatens "Främmande språk".
"Gösta Ekman har haft en väldig betydelse inom svensk teater, film och kultur och beskedet om hans bortgång är tungt att ta emot. Nu sörjer vi honom, och känner samtidigt glädje över att han under en följd av år kom att stå Dramaten nära – både som regissör och som vän, med nyfikenhet och öppet sinne för teaterns hantverk och för scenens och skådespelandets innersta hemlighetsfulla liv" säger teaterchef Eirik Stubø i ett pressmeddelande.
Sara Haldert/TT