Ingemar och Elof brukade äta lunch ihop på Igelkotten.
‒Det gjorde vi hela tiden. Han kallade mig för "Handlar'n". De handlade hos oss, berättar Ingemar.
Härom dagen läste han om kamraten i tidningen; Elof var med och planterade 100-årsträd i Katrineholm.
Nytt för Ingemar är att han för några veckor sedan flyttade till äldreboende; han bor numera på Furuliden.
‒Det är bra. Det är ljust och fint och trevligt här, och mycket jippon. Det här var det bästa, säger han.
Katrineholms-Kuriren har tidigare skrivit om att Ingemar ville ha en plats på ett äldreboende, men då inte fick det. Nu har han det tryggt och inte ensamt.
Ingemar Tegebjer har varit handlare nästan hela sitt liv; han började som nioåring, på eget initiativ.
‒Jag måste ordna så di har pengar, för jag kan nog tjäna mer än pappa, berättar Ingemar att han tänkte.
Familjen var stor och torpet litet och med begränsade möjligheter att försörja sig. Ingemar var äldst och hade många småsyskon. Han hade en liten handlare inom sig.
‒Jag tog hem varor från Insjön. Jag kan inte förstå att jag fick en månads kredit. Jag tjänade 50-60 kronor på en månad, pappa tjänade 8-10. Och det tyckte de andra syskonen om. De såg upp till mig som till en far.
Pappan i familjen visade sig dock inte vara Ingemars biologiska far, men det har Ingemar inte låtit gå sig till sinnes.
‒Man kan vara nyfiken, men har inte mamma talat om det då ska inte jag reda i det, säger Ingemar.
Han föddes vid Forsby gård i Österåker, men flyttade som liten med sin mamma till Ulrika församling i Östergötland.
‒Min morbror jobbade på Forsby. Jag har vart där sen, så jag vet precis vilken byggning och vilket hörn jag är född i.
Som vuxen har Ingemar bott på många ställen, allteftersom affärsmöjligheterna har kallat. Som barn sålde han sytråd och tvålaskar, som vuxen livsmedel, och så även annat, som kläder, när det passade. I Katrineholm drev han Minivaruhuset på Sveavägen åren 1978-87, och före dess Endres supermarket på Drottninggatan.
‒Polisen stängde av gatan ibland när vi hade jippon där.
Ingemars fru hette Gerd. Hon dog för tre år sedan.
‒Vi var gifta i 65 år.
På frågan vad det har betytt säger Ingemar:
‒Det var inget dumt med det. Det har aldrig varit nån osämja. Och svärföräldrarna var bra. Så bättre kan man inte ha.
Födelsedagsfirandet tjuvstartade i torsdags. I dag blir det överraskning.