Det började tidigt för en ung Hofstedt. Mormor var duktig och gillade att laga mat. På högstadiet inspirerade hemkunskapsläraren Agneta Pettersson från Julita åttondeklassaren i hur man finner angenäma smaker. Där och då bestämde sig Michael Hofstedt för att bli kock. Syo, som yrkesvägledaren kallades på den tiden, hade inte mycket arbete med den blivande kocken.
‒Det var tufft på den tiden. Det fanns få utbildningsplatser och de som fanns hade riksintag. Mina betyg var inte höga men jag var enträgen, jobbade hos Meinhold på Domusrestaurangen i väntan på att komma in. Till slut lyckades jag. Restaurangskolan Linden hade startat och jag blev en av de första eleverna. Tiden på restaurang Domus och Dieter Meinhold har jag mycket att tacka för, berättar Michael Hofstedt.
Färden vidare har gått via gamla Othello till Storlien, tillbaka till Othello och åter till Storlien, det var lite som en jojo-tillvaro. Även en tid som kock i det militära finns på meritlistan.
‒Där var man uppskattad, det var höjdpunkten för dagen för 150 hungriga beväringar att få mat, säger Hofstedt.
Efter lite olika turer till Åre och Othello hamnade du här första gången för nästan trettio år sedan. Hur gick det till?
‒Det var Peter Rydegren som hörde av sig och berättade om en annons där det söktes efterträdare till paret Gentz som drev Ericssons företagsrestaurang.
‒"Ska vi anmäla intresset?", sa han. Vi var bara drygt 20 år utan några speciella planer och utan att vi trodde att vi skulle få förtroendet som trots allt anmälde intresset. Vi kom på intervju och efter någon vecka fick vi besked om att vi fick restaurangen, berättar Michael Hofstedt.
I tre år höll det innan Hofstedt lämnade för att arbeta på Kaiks kansli ett år innan det blev Othello igen.
‒När Othello såldes till kineser följde jag med till en golfrestaurang men den såldes igen och då sökte jag nytt. Katrineholm var inte aktuellt, men så träffade jag min fru Anne och jag kom tillbaka. En tjänst på en utökad restaurangskola Linden blev ledig och jag sökte den och fick den. Under mellantiden utbildade jag mig till lärare i Göteborg.
Under din tid på restaurangskolan utbildade ni många duktiga kockar. Saknar du den tiden?
‒Ja, men jag kan inte ta åt mig så mycket av deras framgångar, de var själva drivande. Men en del har jag kanske genom att jag hade så bra kontakter i branschen att de fick komma till bra praktikplatser. Det är dessutom roligt att flera av dem har återvänt och ställt upp för skolan.
Varför slutade du som lärare?
‒Jag tyckte inte att jag hade så mycket att tillföra efter alla år på skolan. Det var dags för mig att få ny inspiration, så jag sökte lite olika arbeten innan jag fastnade för Åsa folkhögskola. Det var jätteroligt att få börja laga mat igen.
Nu har din förre kollega sålt restaurangen vid Ericsson till dig för att kunna fokusera på sin familj. Vad vill du med restaurangen?
‒Det är bra personal och Rydegren har lyckats hålla kunderna kvar efter Ericssonflytten. Fylls Ericssonhuset igen med verksamhet kan det här bli riktigt bra. Vi har ett brett utbud redan i restaurangen och dessutom lagar vi ju maten åt Kunskapsskolans elever, men vi letar ständigt nya utmaningar, berättar Michael Hofstedt.