Kvällens höjdpunkter avslutade kvällen innan damernas VM-fotboll tog vid på storbildsskärmen lite längre bort. Det elektroniska musikkollektivet Gunnar Vert, under ledning av kompositören Mattias Greén, lirade psykadelisk filmmusik som hämtad ur en science fiction-rulle uppblandad med nordiskt vemod och jazzig saxofon. Plötsligt kändes det som att man satt på bio när en oljig vindpust av popcorn hastigt drog in över publiken. Efter två låtar förstärktes gänget av sångaren Whales Ofili som körde soul vilket visade på bandets oerhörda bredd. Det svängde rejält.
När så kvällens huvudattraktion Pugh Rogefeldt dök upp på scenen, iförd en liten rund mössa, tuggandes ett äpple och drickandes mineralvatten bakom trumsetet bröt solen plötsligt fram. Alla tidigare hot om regn var som bortblåsta. Bandet bestod bland annat av Pughs brorsa Ingemar Rogefeldt på elgitarr och innan de drog igång med ”Grävmaskinen Marion” flummade de ut i en liten raga à la Woodstock i tung psykadelisk stil. Festivalstämningen puttrade.
Efter det levererade Rogefeldt idel gamla godingar och man kunde konstatera att fjärde låten ”Het”, stammande från 80-talets värsta år, inte hade åldrats med värdighet. Men konserten segade på ändå. Pugh sjöng utan gitarr och i sanningens namn är han väl inte mycket att fästa blicken på. Men vilken röst. Och den höll, även om den gamle rockaren föreföll aningen tärd i vissa ögonblick.
Första gången det lyfte på riktigt var under ”Här kommer natten” från den 50-årsjubilerande debutplattan. Sedan small det till med en sprillans ny låt, den Neil Young-doftande ”Först in, sist ut”, en bredbent gubbrockig sak i högt tempo. Pugh rörde sig sävligt över scenen, bandet hade roligt där de ångade på. Men det lyfte aldrig riktigt. Förrän vid nionde låten, ”Dinga linga Lena”, då publiken reste sig och dansade vilt framför scenen. Den följande ”Hog farm” fick upp ännu fler i dansens virvlar och bildade en mäktigt gitarrdistad slutspurt som faktiskt lyfte hela konserten en nivå. Det blev en glad högtidsstund och aldrig har väl så många rumlat runt framför scenen på Picnic i parken.
Med klassikern ”Små lätta moln” som extranummer blev det en perfekt avslutning. ”Vilken kväll”, konstaterade Pugh efteråt, aningen andfått och fortsatte: ”Nu fattas bara att tjejerna vinner fotbollen också”.