Musik

Katrineholms symfoniorkester

Dirigent: Andrej Nikolaev

Solist: Anders Wall, violin

Tallåsaulan Katrineholm

Klimatkris, demokratikris, Brexit och Donald Trump. Lägg därtill gängkriminalitet och toppolitiker som reser till Israel för att gå på kändisfest. Om jag vill ha  lite andrum från världens alla kriser och larm vet jag att jag kan finna det i kulturen. 

Vad kan vara mer hållbart och återbrukat än en symfoni eller en violinkonsert skapad på 1800-talet? Spelad på akustiska instrument av en orkester som liksom alltid har funnits och som dessutom är både närodlad och gödslad med lokalt producerad näring?

Bor man i Katrineholm med omnejd har jag svårt att tänka mig en bättre spenderad eftermiddag än att bevista en av Katrineholms Symfoniorkesters konserter. Att uppleva mixen av amatörer och proffs, grannar och bekanta, inhyrda solister och gamla trotjänare som förenas i kärlek till musik och en mission att förvalta ett kulturarv och bjuda stadens invånare på eskapism av bästa sort, brukar alltid vara både mysigt och njutbart. 

På lördagen var det dags för spelårets första konsert i Tallåsaulan. En föreställning som kunde ha gått åt pipan när orkesterns konstnärliga ledare och dirigent Camilla Arvidsson några veckor tidigare råkade ut för en trafikolycka och tvingades ställa in sin medverkan. 

I stället hade Kungliga hovkapellets violinist, Andrej Nikolaev, tagit på sig uppgiften som gästdirigent. 

På programmet stod bland annat Max Bruchs 1:a violinkonsert i G-moll med violinisten Anders Wall som solist. Men innan programmet kommit så långt spelade orkestern delar av Edvard Griegs ”Peer Gynt”-svit. Välkänd och mycket spelad musik, som dessvärre inte riktigt blev en fullträff i mötet med Katrineholms symfoniorkester. 

Konserten fick en trevande start helt enkelt, men föreställningen växte efter hand.

Anders Wall bjöd på en kraftfull och egensinnig tolkning av den dramatiska och ganska mörka violinkonserten som Max Bruch skrev 1866.

Efter pausen höjde sig orkestern ännu ett snäpp i ett stycke av Clara Schumann och sedan Franz Schubert´s ”Ofullbordade” symfoni i h-moll. Det var som om samarbetet med den gästande dirigenten trimmats in och spelglädjen och lagarbetet fallit på plats. 
Under konserten passade man även på att tacka av en av sina verkliga trotjänare, cellisten Eva Larsson, som varit med i orkestern i över ett halvsekel.