Ena dagen sångare, nästa gitarrist, tredje dagen vid pianot och fjärde dagen skådespelare, kapellmästare eller låtskrivare.
Johannes Annfält är minst sagt mångsidig och produktiv. Förutom sina många engagemang i olika band, orkestrar och ensembler – vi räknar till 21 stycken genom åren – har han studerat vid olika folkhögskolor, jobbat vid Katrineholms kulturskola och startat en musikaffär i Katrineholm tillsammans med sin mamma.
Det senaste året har han gått på Kungliga musikhögskolan i Stockholm och har snart klarat av en tredjedel av sin konstnärliga kandidatutbildning på jazzmusikerlinjen, med piano som huvudinstrument.
– Jag bestämde mig för att vässa till jazzbiten, säger Johannes Annfält.
Kraven för att komma in på denna spetsutbildning är höga och konkurrensen om platserna är hård. För Johannes Annfält, som satsat på bredd, både när det gäller instrument och genrer, är det något av en bedrift att bli antagen.
Han veckopendlar till Stockholm, där han bor tillsammans med sin sambo. Ena foten har han kvar i Katrineholm. Här bor föräldrarna, här finns musikaffären, alla spelkompisarna och jobbet vid kulturskolan.
Det var också i Katrineholm han föddes och växte upp i en musikerfamilj. Hans mamma är pianolärare och fritidsmusiker. Hans pappa är trummis och medlem i flera rock- och popband.
När visste du att du ville satsa på musik?
– Jag började ju spela väldigt tidigt, med pianolektioner för en klassisk rysk lärare som mamma också spelade för. Hon tog med mig dit och på den vägen var det. Just då var det inget jag själv tyckte var superkul.
Johannes var i stället inne på att spela i rockband, och startade ett band på kulturskolan när han gick i fjärde klass.
– Då sjöng jag. Sedan kom gitarren in i bilden. Så rullade det på i flera år med en massa olika band. Det var i slutet av nian som jag bestämde mig för att det var musik jag skulle köra på.
Det ledde till tre gymnasieår på estetiska programmet vid Duveholmsgymnasiet.
–Jag trivdes jättebra!
Efter studenten blev det två år musiklinjen vid Åsa Folkhögskola. Att plugga i Sköldigen passade Johannes bra, eftersom han kunde fortsätta att spela i alla olika band och ensembler som han var med i.
– Då blev det att jag bytte fokus från gitarr till piano. Jag hade mer kommit in i kapellmästarsammanhang och insåg att det passade bra med piano och att ha koll på olika sound och syntar och kompa folk.
Han tänkte att han skulle ge pianot ett år. En djupare kärlek uppstod, och nu ser han pianot som sitt huvudinstrument.
Efter Åsa tog han ett par års paus från studierna och tillbringade tiden i Katrineholm, bland annat hade han fått uppdraget som kapellmästare för Katrineholmsrevyn.
– Då fick jag också in en fot på kulturskolan.
Sedan ville han fördjupa sig mer i jazzen och gick ett år på jazzlinjen på folkhögskolan Lunnevad i Östergötland, vilket gjorde honom redo att söka till Kungliga musikhögskolan.
Att plugga under pandemin har funkat bra – kanske har det till och med varit en fördel för Johannes som har kunnat fokusera mer på att öva själv när det inte har varit en massa spelningar att repa till.
– Annars har det ju varit en till två framträdanden per vecka i snitt, och rep i stort sett varje dag.
Men även om detta gjort att skalövningarna och nötandet av pianopallen har blivit lidande, är det inget Johannes ångrar. Alla gig och musikaliska möten har berikat honom som människa och musiker. Han tänker att han i stället gör saker i en annan ordning än den traditionella.
– Men nu känns det verkligen bra att vässa till mig själv.
Under musikhögskoleutbildningen ska eleverna även komponera, arrangera och genomföra egna konstnärliga projekt.
– Jag har skrivit och arrat låtar för ett niomannaband, Joyo's Rollercoaster Daydream.
I dagarna sjösätts projektet när skolans jazzfestival "New sound made 2021" drar i gång, med konserter tre kvällar i rad den 5-7 maj.
Johannes och hans musiker inleder torsdagens spelningar klockan 17.00. Festivalen genomförs utan livepublik, och streamas i stället på Facebook.
Att skriva och arrangera musik är det roligaste inom jazzen, tycker Johannes Annfält, som absolut kan tänka sig att sitta vid pianot och spelar långa stycken efter noter.
– Men om jag får välja så tycker jag att det är roligare att dra ihop ett gäng bra musiker och hitta på bus.