Henrik Roos på sommarens spelning i Näshulta.
Du längtar efter releaseparty.
– Ja, så här långt mellan skivorna har det aldrig gått tidigare. Det är fyra år sedan sist. Men jag vågar inte säga exakt datum än, då kan det bli något knas. En singel, "Världen väntar", släpptes i somras. Vi är i full progress med resten. Att det dröjer handlar om att vi måste hitta tider när alla i bandet kan.
Musiken har alltid funnits där för Henrik Roos. Som barn lirade han trummor med pennor på soffkanten. Som vuxen har han varit trummis i en lång rad band.
Från trummor till sång - hur går det?
– Jättebra. Jag hoppar fortfarande in på trummor ibland i studion. Att sjunga började jag med när jag och en kompis startade bandet Hamilton. Han skrev alla texter, jättebra texter fast han bara var 15, och jag gjorde musiken. Vi körde play rec på en vanlig bandspelare och sa ”Vi kanske skulle göra något av det här!" Så vi var med i en del lokala musiktävlingar och var väl lite på gång, men sedan hände ingenting.
När Henrik Roos sedan började göra egna texter var de på engelska. Men inför första egenproducerade skivan 2010 hade han helt övergått till svenska.
Det verkar skitläskigt att stå ensam med en mick på scenen.
– Det ÄR läskigt, men samtidigt det bästa som finns. Är publiken med så ger man ut sig fullständigt. Jag blir bekväm om jag känner att folk är med. Det kanske inte händer på studs, men efter några minuter. Jag hatade sånt i skolan, blev röd i ansiktet och så. Men nu är det sån jävla känsla.
Hur gör du när du skriver?
– Jag kommer på en melodi och sitter och plinkar på gitarren. Texterna är nästan alltid självupplevda. Hela tvåan är ren och skär sanning. Annat är uppdiktat. Det behöver inte alls handla om mig, det kanske är något jag hört från andra eller gått och grunnat på. Ibland, när jag får flow, kan det bli tre låtar på en vecka. Ibland går det betydligt längre tid.
Beskriv dig själv med fem ord!
– Social, snäll, omtänksam, livsnjutare, lyssnare.
Ett annat jobb som passat dig?
– Kurator.
Du är bra på att lyssna?
– Ja, jag är väl det, när jag var yngre och ute på byn var det ofta folk som tydde sig till mig och ville prata, kände mig nästan som en amatörpsykolog ibland.
Vad gör dig riktigt arg?
– När barn far illa.
Något du är extra nöjd med?
– Att jag klarat mig bättre än jag trott.
Vad menar du med det?
– Hm. Vet inte om jag vill ha det i tidningen.
Säger Henrik först. Men efter att ha kollat med pappa och syrran är det OK att berätta att hans uppväxt inte var av det enkla slaget.
– Mamma var alkoholiserad. Vi fick bara bo hos henne på helgerna. Vi borde inte ha bott där alls, men på den tiden var socialen alltid på mammornas sida. Jag hade en överenskommelse med pappa om att när han släppte av oss hos henne skulle jag vinka från fönstret om allt var OK. Det var det ju aldrig. Inte en enda gång! Men jag vinkade ändå. För mammas skull. Jag skyddade henne. Ofta blev vi lämnade helt ensamma. Jag som bara var sex år fick försöka vispa ihop välling till min lillasyster. Jag hade väl sett ungefär hur man gjorde, men visste inte hur man värmde så hon fick äta den kall.
Det svåra finns speglat i flera av hans sånger. I "Övergiven" till exempel:
" När jag kom hem var dörren låst. Slängde min väska, började gå. Genom kylan, genom blåst. Än idag kan jag inte förstå. Hur du kunde göra så."
Som tonåring hände det att han gick ner till A-lagarna som hängde i centrala Eskilstuna och frågade ut dem om vad de visste om hans mamma.
– Jag ville ju veta mer om henne, trots att jag var skitförbannad på henne. Och egentligen är det fortfarande, trots att hon gick bort 2007. Jag kanske var typ tolv när jag började säga ifrån. Ju vuxnare man blev, desto argare var man.
I "Vila i frid" på plattan "Vägskäl" sjunger han om hur han inte klarade att sitta vid hennes dödsbädd.
– Syrran var mer förlåtande. Jag kände bara "Du fattar inte vad du gjort mot oss". Jag skyllde på att jag var röksugen och gick ut ur sjukrummet.
Men du och syrran har trots allt klarat er väldigt bra.
– Ja, har man en förälder som funkar så ordnar det sig ju oftast. Pappa räddade det. Jag träffade dessutom en bra tjej, min sambo sedan 20 år.
Något helt annat, finns det något erbjudande du inte tackat nej till?
I flera låtar berättat Henrik Roos om sitt förhållande till sin alkoholiserade mamma.
– Jag skulle aldrig tacka nej till att kunna leva på min musik.
Du har varit nära skivkontrakt några gånger?
– Ja, efter ”Vila i frid” fick jag ett samtal från Kjell Andersson på EMI. Det blev inget, han var inte högst upp längre, men det var stort bara att han hörde av sig och sa ”Du har ett par bra låtar, grabben”. BMG var intresserade en annan vända, men ett annat projekt gick före. Det grämde mig ganska länge, att ha varit på målsnöret två gånger. Det är så mycket i den här branschen som handlar om tur, tajming och slump. Men jag harvar vidare för att det så kul. Det går bara inte att hålla sig ifrån musiken. Skit samma att jag inte är sajnad, jag gör det egentligen för min egen skull. Om någon lyssnar är det bonus! Och jag får mycket cred från dem som lyssnar.
Om du fick resa i tiden?
– Definitivt bakåt. 60-talet vore häftigt att få uppleva. Det var då den riktiga populärmusiken kom. Jag älskar allt från 60-talet och framåt. Jag var inte ens född när Beatles och Dylan kom fram, och bara ett är när Lundells "Vargmåne" släpptes, men jag har lyssnat ikapp allt! Och Abba, javisst. Benny Andersson, vilket geni!
Vem, levande eller död, skulle du vilja bjuda på middag?
– Plura vore trevligt. Drömmen vore att både få laga mat och spela ihop med honom.
Du gillar Plura, och precis som honom, att laga mat?
– Ja, jag älskar att stå framför spisen med ett glas matlagningsvin en lördageftermiddag.
Vad äter du vid din sista måltid?
– En trerätters såklart. Den uttjatade, men älskade, Toast Skagen, sedan Boeuf Bourgogne med hemstompat mos och till efterrätt hemgjord ostkaka med vispad grädde och jordgubbssylt.
Bästa bok du läst?
– Ulf Lundells självbiografi i tre delar.
Var trivs du bäst?
– I husbilen vid ett naturskönt ställe. Det kan vara var som helst i Sverige. Vi brukar åka från påsk och fram till november. Nu är den inlämnad men ska vara klar till våren igen.
Ditt allra sämsta köp?
– Alla dessa bilar...
Något du ångrar?
– Dåliga bilaffärer. Jag har gjort det jämt. Nu har vi börjat leasa bil istället. En elhybrid.