Han blev den irländska musikens enfant terrible

Shane MacGowan föddes i Pembury i England på juldagen 1957. Hans föräldrar var irländska immigranter, pappan från Dublin och mamman från Tipperary, där MacGowan tillbringade sommarloven hos släktingar.

Han har berättat att föräldrarna gav honom Guinness redan som femåring för att han skulle somna, men i skolan gjorde han så bra ifrån sig att han fick stipendium för sin litterära begåvning till den ansedda privatskolan Westminster School. Vid 14 års ålder blev han relegerad för att ha sålt droger till sina skolkamrater.

Hittade punkscenen

Shane MacGowan brottades med psykisk ohälsa och lades in på sjukhus för nervösa sammanbrott redan i tonåren. När han blev äldre hittade han hem i den lokala punkscenen och 1976 fick han smaka på berömmelsen. Musikmagasinet NME publicerade en blodig bild av honom med rubriken "Kannibalism på Clash-gig" – en tjejkompis hade bitit av en bit av hans öra.

I samma veva hade han bildat punkbandet The Nipple Erectors, men övergav projektet när han träffade Peter "Spider" Stacy och Jem Finer på en krogtoalett under ett Ramones-gig. De tre bestämde sig för att bilda bandet Pogue Mahone, en anglifiering av det iriska uttrycket "kyss mig i röven".

Sex Pistols-sångaren Johnny Rotten har senare ifrågasatt MacGowans irländska identitet, eftersom han bar den engelska flaggan Union Jack i publiken på Pistols spelningar.

– Han misslyckades med att notera att jag hade 'IRA' intatuerat i pannan", säger MacGowan själv i memoarerna "Crock of gold: A few rounds with Shane MacGowan".

Bandet fick skivkontrakt efter att på eget bolag ha släppt "Dark streets of London" och agerat förband till The Clash. 1984 spelade de in debutalbumet "Red roses for me". Låtarna på skivan var en blandning av MacGowans originalkompoisitioner och traditionella irländska melodier, som "The auld triangle" vilken oftast förknippas med hans stora förebild poeten Brendan Behan. Enligt familjen var Shane MacGowans övriga favoritförfattare Sartre, James Joyce och Dostojevskij.

Uppträdde full

Året därpå spelade de in uppföljaren "Rum, sodomy & the lash" med artisten Elvis Costello som producent.

– Jag såg det som min uppgift att föreviga dem i sin förfallna härlighet innan en mer professionell producent fick tag på dem och förstörde deras sound, har han berättat.

Under hela tiden var Shane MacGowan både drog- och alkoholberoende. Han uppträdde ofta full och gav intervjuer i samma (dåliga) skick. När The Pogues agerade förband till Costello på en turné kom MacGowan ofta sent eller inte alls. Det som räddade kvar dem på turnén var faktumet att basisten Cait O'Riordan hade inlett ett förhållande med Costello och senare lämnade bandet för att flytta med honom till USA.

Shane MacGowan hamnade på sjukhus med en elakartad lunginflammation, den första av många kommande sjukhusvistelser. Nästa album, "If I should fall from grace with God" innehöll bland annat duetten "Fairytale of New York" med Kirsty MacColl. Låten har senare utsetts till den allra mest populära jullåten i Storbritannien.

The Pogues åkte på turné till USA samtidigt som MacGowans missbruk eskalerade och spänningarna mellan bandmedlemmarna ökade. Shane MacGowan spelade in två ytterligare album med bandet innan han sparkades officiellt 1991. Då hade han missat sex spelningar som förband till Bob Dylan och flera andra inbokade konserter.

Brutet bäcken

I stället bildades det måttligt framgångsrika Shane MacGowan and The Popes, som släppte två studioalbum under 1990-talet. MacGowans vän, sångerskan Sinéad O'Connor, tipsade polisen om att gripa honom för droginnehav 2001 vilket först gjorde MacGowan rasande. Senare har han sagt att det räddade honom från heroinmissbruket.

The Pogues återförenades med MacGowan och bandet turnerade under 2000-talet, bland annat gjorde man en spelning på Way Out West i Göteborg 2007.

– När vi började spela tillsammans igen började vi snabbt att hata varandra på nytt. Vi var vänner innan vi började spela ihop men vi är bara vänner så länge vi inte turnerar tillsammans, sade han i en intervju i Vice 2015.

På senare år bröt Shane MacGowan sitt bäcken och blev efter många hälsoproblem rullstolsburen. Han fick även en helt ny uppsättning tänder vilket dokumenterades i filmen "Shane MacGowan: A wreck reborn". 2016 rapporterade hans fru att MacGowan hade slutat dricka alkohol.

I december 2022 kom beskedet att han hade drabbats av hjärninflammation och intensivvårdades, men han fick komma hem lagom till jul. I juni i år lades han återigen in på sjukhus och vårdades där under en längre period, men blev utskriven i förra veckan. På juldagen skulle Shane MacGowan ha fyllt 66 år.

Rättat: I en tidigare version fanns en felaktig uppgift om var Shane MacGowan dog.