Först ut den hÀr veckan Àr Liamoo, som gör sin tredje Melodifestival. Hans "Bluffin" Àr modern klubbschlager av det dÀr slaget som passar Spotify-topplistor och gymhögtalare lika vÀl som Melodifestivalen. Efter en suggestiv inledning dunkar ett pumpande beat i gÄng en mörk grÄta-pÄ-dansgolvet-lÄt. Med massor av sÄngeffekt iklÀr sig Liamoo rollen av en nattlig antihjÀlte som blivit pÄ tok för hjÀrtlös och kallhamrad för kÀrlek. Kul med tanke pÄ vilken trevlig ung man han Àr i verkligheten.
HÀrnÀst kommer debutanten Niello som har slagit sig ihop med rutinerade Lisa Ajax. Tillsammans sjunger de hiphop-poppiga duetten "Tror du att jag bryr mig". Verserna gÄr pÄ samma rapgymnasium pÄ Lidingö som Hov1 medan refrÀngerna tuggar rosa tuggummi om hur den bÀsta hÀmnden Àr att rycka pÄ axlarna och gÄ vidare. Tydligt och effektivt.
Osalig hÄrdrocksblandning
21-Ă„riga Samira Manners gör ocksĂ„ debut i tĂ€vlingen. Hennes bidrag "I wantâŻtoâŻbe loved" Ă€r höstsolig Svensktoppen-folkrock med gitarrplonk, lunkiga trummor och en stor brun hatt. Samira Manners röst bĂ€r emellanĂ„t hela lĂ„ten i ensamt majestĂ€t och pĂ„minner inte sĂ„ lite om brittiska popröster frĂ„n förra decenniet, typ Kate Nash eller Paloma Faith.
Alvaro Estrella Àr tillbaka i tÀvlingen med "Suave", en sÄn dÀr latin-schlager som har blivit hans signum. Precis som i förra Ärets "Baila baila" blandar han engelska med spanska och sjunger lidelsefullt över ett reggaetonbeat om att dansa tills solen gÄr upp. Eller om att ligga, sak samma. Den hÀr gÄngen Àr lÄten lite mer polerad och Estrella tar det lite mer despacito Àn sist.
Unga Skövdebandet Browsing Collection fyller deltÀvlingens hÄrdrockskvot med en osalig blandning av emo-riff, whiskyraspig sÄng, cheerleaderkörer, tossiga metaltrummor och en stor och snabb skejtpunkrefrÀng. Med energi och attityd som 55-Äriga mellometalmÀn nog hade sÄlt sina mustascher för.
Lundvik sjunger kÀrleksballad
TolvpoĂ€ngskanonen John Lundvik Ă€r tillbaka â pĂ„ svenska. Lite som nĂ€r Björn Borg gjorde comeback med trĂ€racket. Bidraget heter "Ănglavakt" och hĂ€r slĂ„r sig Lundvik ner ensam vid en vit flygel fast besluten om att helt skamlöst muta in en framtida första-dansen-pĂ„-bröllopet-klassiker med evig a-rotation pĂ„ Lugna Favoriter. HĂ€r vankas det smĂ€ktande ballad om evig kĂ€rlek sĂ„ att det stĂ€nker om det.
Sist ut Àr debutanten Tone Sekelius. Hennes "My way" handlar som titeln antyder om att göra sin egen grej och att inte ta skit frÄn andra. Men till skillnad frÄn gamle Sinatra blickar Tone Sekelius, som Àr tÀvlingens första transperson, framÄt snarare Àn bakÄt. LÄten Àr en taktfast dunkande kampsÄng med nÀven i luften om en ljusare framtid byggd pÄ lika delar social rÀttvisa och traditionell schlagerkitsch.