Eva Lindström: "Det känns som att jag drömmer"

Hennes elva nomineringar till Augustpriset är fler än vad någon annan författare har fått. När hon till slut fick en August 2013 var det för "Snöret, fågeln och jag" som hon illustrerade åt Ellen Karlsson.

Almapriset däremot får Eva Lindström helt ensam, och även om hon har varit nominerad flera gånger tidigare verkar hon inte ha tänkt på det så mycket själv, ännu mindre på att hon verkligen skulle kunna få det.

När Almaprisjuryns ordförande ringde hade hon just kommit in i hemmet i skånska Degeberga och skulle ge hunden mat.

– Jag känner mig fortfarande helt uppochnedvänd måste jag säga, det var verkligen inte vad jag trodde, säger hon en timme senare.

Efter Barbro Lindgren 2014 blir Eva Lindström nu den andra svenska mottagaren av Almapriset. Juryn beskriver hennes konstnärskap som "kompromisslöst och gränsöverskridande" och framhåller att hennes bildvärld är i ständig förvandling: "Träd flyttar utomlands, hundar antar enorma proportioner och föremål försvinner för att plötsligt återkomma. Med snabb penselföring och förtätad kolorit skapar Eva Lindström en mångtydig dialog i text och bild".

– Jag tycker om att skruva till vardagen, säger Eva Lindström vars berättelser ofta kännetecknas av en lätt absurdism.

Två barn och en hund

Just frågan om hur man ska uppfatta sin omgivning återkommer i hennes böcker. Den senaste, "Ingenting är omöjligt för oss", handlar om två barn och en hund som landar på en annan planet. Här skildrar Eva Lindström känslor av utanförskap, samhörighet och saknaden efter en försvunnen far. Barnen är trosvissa i att de kan klara sig själva, framhåller Almajuryns ordförande Boel Westin.

– Det finns en tro på överlevnad och ett hopp, det tycker jag är genomgående i hennes böcker, säger hon.

Ofta är det först i efterhand som Eva Lindström förstår på vilket sätt böckerna har med hennes eget liv att göra.

– Jag har också dumpit ner och varit lite brydd av det, "oj nu går jag här", men det är inte så att jag medvetet går och letar upp saker i min tillvaro.

Andra gånger, som med "Sonja, Boris och tjuven" (2010) är det miljöerna som fått henne att fatta pennan, i just den boken en campingplats där hon frågade sig vem som var chefen.

Just nu är Eva Lindström upptagen av funderingar kring sin islandshäst – kanske resulterar de i en bok – kanske inte.

– Jag kan tycka att hon har en lite sammansatt personlighet, hon är lite knäpp ibland, hon sätter i gång min fantasi. Just nu tänker jag på att hon ska ha ett yrke. Det kan vara början på en berättelse, men det kan också vara så att jag bara tycker det är kul att gå att tänka på.

Eviga frågor

Under utbildningen på Konstfack ritade Eva Lindström mest affischer och serier. Hennes första egna barnbok var "Kattmössan" 1988. Sedan dess har hon bland annat skildrat barn som inte får vara med och leka, broderskärlek och djur som rymmer. Personerna i hennes böcker brottas med eviga frågor som "Vilka är vi?" och "Vart är vi på väg?" framhåller Almajuryn.

– Hon har gjort en rad fantastiska böcker som är egensinniga, roliga och filosofiska – de innehåller väldigt mycket av livet och sådant vi kan känna igen oss i oavsett ålder och vilka vi är, säger Boel Westin som framhåller att Eva Lindströms böcker håller en "väldigt hög internationell klass".

– De leder oss vidare till tillvarons mysterier. Sedan är hon väldigt rolig också, så vi kan skratta åt en del av våra tillkortakommanden.

Kanske ett eget rum

Själv trycker Eva Lindström på vikten av uppriktighet.

– Alla gillar inte det jag gör, men jag tycker ändå att man ska tänka, "det här är min berättelse, take it or leave it". Man ska inte anpassa sig, säger hon.

Almapriset ser hon som ett uttryck för uppskattning och ett bevis på att det finns de som gillar det hon gör. När hon bodde i Stockholm hade hon en ateljé i Västberga – som hon till slut sade upp eftersom hon nästan aldrig var där. Med Almaprissumman kanske hon kan bygga ett eget rum i Skåne.

– Just nu ritar jag några meter från min säng. Det är inget synd om mig, men det skulle vara kul att ha en ateljé helt enkelt, bara en liten – på gården.