Niclas Strand säger att han gillar kontrasterna i sitt yrke. Ena dagen kan han vara Pettson, andra dagen en hushållerska i "Fröke Julie".
För att besvara den frågan behöver vi återvända till 1980-talets Vingåker.
Niclas Strand kände tidigt att Vingåker inte riktigt erbjöd honom möjligheter att utöva sina ungsomsintressen. Var man på den tiden inte intresserad av spela fotboll, mecka med mopeder, supa eller slåss, tja, då fanns det inte så mycket att göra.
– Man blev ganska ensam då, säger Niclas Strand.
Men via musiken hittade han sin väg.
Istället för att starta ett rockband körde han vad han kallar för mer av ett "Siw Malmkvist-stuk". Med åren letade han sig både till fria teatergrupper i Norrköping, och medverkade i Katrineholmsrevyn.
– Efter det startade jag en egen revy i Vingåker. Sedan fick jag jobb på Arbisteatern i Norrköping och det var en bra skola.
Det var först efter att han fått sitt första "riktiga", turnerande teaterjobb med "Mannen i den gula hatten" via ett privat teaterbolag i Helsingborg, som Niclas Strand bestämde sig för att söka till Calle Flygares teaterskola. En tid senare mötte han Mia Poppe – och i dag har det gått 20 år sedan de blev ett par.
Men vi backar bandet lite, till Vingåkerstiden och revyn.
Där deltog även Thomas Widén.
Ringer det några klockor? Ja, det stämmer: Widén-Strand-Poppe som sedan ett decennium gör krogshower i Folkets Park i Vingåker fick sin början i samband met att Niclas Strand gjorde sommarteatrar på en båt i Hjälmaren, där revykompisen Thomas och Johanna Widén skrivit musiken. Snart konstaterade att de borde göra något helt eget, kanske en julgrej?
Resten är lokal kulturhistoria i Vingåker – en historia som fortfarande skrivs. Biljetter till årets Jerry Williams-inspirerade föreställningar av "I can jive – en nästan sann berättelse runt en rockkung" är släppta, och premiären är planerad till den 30 september. Dessutom har man fixat med bussar som ska kunna ta folk från andra städer till Folkets Park.
Thomas Widén, Mia Poppe, Johanna Widén och Niclas Strand bjuder under hösten in till en Jerry Williams-inspirerad krogshow i Vingåker.
– Det har varit vårt mål. Vi vill få folk till Vingåker, och att det ska produceras bra och professionell kultur även på landsbygden.
Men Pettson då? Hur hamnade Niclas på Gröna Lund mitt i allt detta?
– Regissören är en elevkamrat från Calle Flygare, och hon frågade om jag var sugen på att spela Pettson. Jag svarade att det hade varit jättekul, men att jag redan hade engagemang i Skåne.
Just det, Skåne.
Som om det inte räckte med det stora engagemanget kring Widén-Strand-Poppe reser Niclas Strand under sommaren till Poppegården i Skåne för att göra "Fröken Julie" av Strindberg.
Men "Findus flyttar ut" skulle dra igång redan i maj, och hålla på till september. Kanske gick det att lösa?
– Jag sa att jag kunde i maj och i augusti. Och det passade bra! De andra ville gärna spela på sommaren.
Vadå de andra?
Jo, "Findus flyttar ut" ges vid så många tillfällen att det inte räcker med bara en eller två skådespelare. Bara rollen som Pettson delas av fyra skådisar. Personer som vill göra resan från Vingåker och Sörmland för att se Niclas kan göra så under helgdagar i maj och i augusti, 13.30 eller 17.00.
Vad handlar föreställningen om?
– Den bygger på boken där Findus flyttar ut. Pettson blir förbannad för att Findus håller på och hoppar i sängen och stör hans nattsömn, så det startar med en konflikt. Pettson är ju så uppfinningsrik och lösningsorienterad att han bygger om det gamla dasset så att Findus kan bo där. Men sedan tycker han att det blir lite ensamt...
Har du någon personlig relation till Pettson?
– Jag har läst historierna mycket för våra barn. Och jag tycker han är underbar.
Känns det konstigt att dela rollen med andra?
– Nej, det hade varit ohållbart annars. Däremot är det tråkigt att jag inte får jobba med de andra skådespelarna mer, för vi har haft väldigt kul på repetitionerna.
Tänker du någonsin på att du är en Vingåkersprofil i Stockholm?
– Nej, så tänker jag inte. Men det blir väldigt tydligt när jag är i Vingåker. Där är jag ju på något sätt en offentlig person. Men här är jag ju inte alls det.
Finns det någon del av ditt jobb du gillar extra mycket?
– Jag tror det är själva kombinationen som gör det så roligt. Att bara spela Strindberg skulle bli outhärdligt – att bara göra shower också. Men sett till sammanhang går det inte att blunda för att vi i Widén-Strand-Poppe har så himla roligt ihop. De är mina närmsta vänner, så det känns nästan inte som jobb när vi sätter igång.