Sofia Ljungberg kom på titeln till sin publikation när hon hittade en gammal bok av Yngve Aldhagen vid namn "Stationssamhälle." I den fanns en slutpassage som innehöll frasen "På vägar jag vandrat förr", vilket gav henne inspiration till sin egen titel: "Med former jag vandrat".
Jag och min chef sitter ibland med korslagda armar och djupa bekymmersrynkor och frågar oss själva var i fridens namn Katrineholms alla konstintresserade ungdomar finns.
Existerar de? Var håller de i så fall hus?
Därför är det lite av ett aha-ögonblick när jag på cykel i ett Stockholm som nästan kokar av försommarvärme möter upp 28-åriga Sofia Ljungberg – grafisk formgivare, designer och konstnär från Katrineholm – i Konstfacks lokaler strax söder om huvudstadens kärna.
Jag får snabbt veta att hon lämnade Katrineholm som 18-åring för att studera vid den trendiga yrkeshögskolan Hyper Island i Karlskrona. Därefter följde praktikperioder både i Stockholm och i London, flera jobb i designbranschen och en visit på en folkhögskola innan hon till sist hamnade på Konstfack.
När vi träffas befinner sig skolans pågående vårutställning på sin näst sista dag, vilket markerar slutskedet på en arbetsperiod som varit så intensiv att den drivit Sofia Ljungberg och hennes kursare till bristningsgränsen. Men mer om det strax.
Sofia berättar att hon efter praktikperioden i London valde att flytta till Stockholm istället för tillbaka till Katrineholm eller Karlskrona eftersom det var här alla hennes polare – bland annat de konst och designintresserade – befann sig.
– Typ alla mina kompisar från Katrineholm hade flyttat hit.
Aha! Det är i Stockholm de håller hus!
På Konstfack har Sofia Ljungberg läst till en kandidatexamen inom grafisk formgivning och illustration. Hennes bidrag till den stora vårutställningen blev en tryckt publikation vid namn "Med former jag vandrat".
Vad har hon använt för verktyg?
Katrineholm.
Jag har läst på inför intervjun, och gjort misstaget att tro att det måste bli väldigt abstrakt när man väljer att använda en hel stad som inspiration för ett konstprojekt.
Men jag har fel.
Det finns en väsentlig skillnad mellan inspiration och verktyg. Sofia Ljungberg har använt Katrineholm som det senare.
– "Med former jag vandrat" är ett projekt där jag utforskar form och formförsök. Jag älskar att jobba med typografi, form och layout. Därför kände jag att publikationen var den perfekta formen för att samla de här komponenterna. Jag har använt Katrineholm som verktyg för att utforska mitt eget formspråk – och på köpet har jag även utforskat min egen relation till Katrineholm.
Sofia Ljungbergs arbete med projektet började i kommunarkivet i Katrineholm.
Hon har grävt fram broschyrer, fotografier och texter från så tidigt som 1900-talets början. Sedan har hon sökt efter detaljer som tilltalat henne – bokstäver, delar av fotografier eller olika linjer i gamla kartor – och brutit ned, format om och tolkat dessa i framställandet av sin publikation.
Med inspiration från Katrineholm har Sofia Ljungberg skapat alla möjliga typografiska former.
Sofia säger att hon försökt välja de delar i materialet som hon intuitivt "gått igång på" i skapandet av sin egen konst. Till exempel har hon låtit formerna av gator i Katrineholm som betytt särskilt mycket för henne utgöra skelettet i ett helt nytt, modulärt typsnitt.
Hon har ritat av kartor och skapat olika grafiska mönster, hittat detaljer i gamla fotografier och tagit fram egna typografier och till och med skapat ett enormt graffittiliknande väggkonstverk av vad som ursprungligen var en pytteliten asterisk i en gammal resebroschyr.
– Därför har publikationen blivit ganska självbiografisk. Jag har dekonstruerat och gjort egna saker med materialet, inte bara tagit fram och presenterat det.
På frågan om arbetet inför utställningen varit lustfyllt eller kämpigt svarar Sofia Ljungberg kort och gott "ja". Tillsammans med kurskamraterna har hon arbetat på bristningsgränsen av vad som egentligen kanske varit sunt, men trots de långa dagarna och den stora stressen kunde hon njuta av arbetet – just för att hon sett till att skapa sig ett projekt hon genuint tyckte om.
Hur känns det att snart ta din examen?
– Kul. Lite läskigt. Lite tråkigt. Konstfack har så bra verkstäder, lärare och möjligheter. Men jag är taggad på att få börja jobba.
Och om du får drömma, var ser du framför dig att du vill hamna i framtiden?
– Jag tror främst att jag vill bli bättre och bättre som grafisk formgivare. Det låter banalt, men så är det. Om jag hamnar på en designbyrå eller frilansar med kulturella projekt, det vet jag inte. Men jag vill bli... Asbra, liksom. Det är målet.