Recensenterna hyllar Jeff Lindström för sin insats i radioprofilen och Expressenskribenten Nanna Olasdotter Hallbergs nyskrivna framtidsmonolog "Famnen".
I monologens sci-fi-framtid lever de flesta människor inte längre i verkligheten. Nästan alla valt att ladda upp sina medvetanden till den digitala världen, den så kallade "Famnen" istället.
Men en person har ännu inte lämnat jorden för datorvärlden – huvudkaraktären Jeff.
På scenen får publiken följa honom under de sista minuterna innan jorden helt och hållet kopplas bort från det digitala. Han måste fatta beslutet om huruvida han ska stanna kvar i sin fysiska verklighet eller kliva in i "Famnen" (och därmed ta farväl av både sin kropp och den värld han vuxit upp i).
Jeff spelas av Jeff Lindström från Katrineholm.
– Han är en karaktär med dödsförakt som håller ihop trots att allt brakat samman.
"Famnen" är en skolföreställning, inte öppen för allmänheten, och riktar sig till elever i högstadiet och gymnasiet. Jeff Lindström kallar den för ovanligt "tekniktung" med alla sina projektioner, videos, musik och scenografi.
– Det var någon av recensenterna som kallade den för ett allkonstverk. Det tycker jag kanske är den bästa beskrivningen hittills.
Jeff Lindström säger att förhoppningen är att publiken genom hela pjäsen ska "duschas av intryck".
Han medger att ungdomar i åldrarna 13-18 är en svår målgrupp på grund av hur vana de är vid sockersnabba kickar i sociala medier. Men samtidigt rimmar detta väl med hela temat i monologen – det digitala kontra det verkliga. Och efter att ha provspelat för referenspublik säger han att monologen mottagits bättre än han trodde.
– Jag trodde det skulle vara mer motstånd. Men det är också en historia som berör publiken och som de kan omfamna.
Han säger att Hanna Olasdotter Hallberg skapat en jättefin text i sin manusdebut.
– Jag kommer ihåg när jag läste den första gången, jag blev så glatt överraskad över att hon har så mycket av sin egen röst i det här manuset och att hon skapat en sådan dramaturgiskt och tekniskt välskriven pjäs. Hon är väldigt samtidskritisk och samhällskritisk, men har också ett större filosofiskt perspektiv. Det är en väldigt drabbande pjäs, och den har fruktansvärt mycket humor. Jag tror det här bara är början på hennes dramatikerkarriär.