Maja (Noomi Rapace) bor med sin amerikanske lÀkarmake Lewis (Chris Messina) och lille son i en typisk amerikansk förort. Hon kommer ursprungligen frÄn RumÀnien och trÀffade maken i Grekland efter krigsslutet och flyttade med honom till USA.
Deras liv, sÄhÀr 15 Är senare, verkar harmoniskt och de jobbar tillsammans pÄ Lewis praktik.
Men en dag hör Maja en visslande man och reagerar starkt. Hon följer efter mannen (Joel Kinnaman) och tycks kÀnna igen honom. Hon Àr sÀker pÄ att han Àr en tysk före detta nazist, som har förgripit sig pÄ henne i RumÀnien.
Hemligheter frÄn det förflutna kommer i dagen och för Lewis blir det svÄrt att greppa att hans fru Àr nÄgon annan Àn han trodde. Men vem Àr den mystiske mannen? SjÀlv hÀvdar denne stenhÄrt att han Àr en schweizisk kontorist som gifte sig med en amerikanska efter kriget. Som ett litet eko av problematiken spelar den lokala biografen Hitchcocks "I sista minuten", dÀr Cary Grant blir misstagen för fel man i den mest klassiska av identitetsförvÀxlingar.
Vips ligger Kinnamans blonde europé av oklart ursprung hur som helst, slagen i pannan med en hammare, instuvad i bakluckan pÄ Majas bil. Hon Àr ute efter svar och tvekar inte att anvÀnda vÄld.
Kidnappningen Àr den första i en kedja av ganska osannolika hÀndelser i den hÀr filmen, som hela tiden balanserar pÄ grÀnsen till att kÀnns helt orealistisk.
Det hade inte gjort sÄ mycket om bara identitetsgÄtan hade varit lite mer spÀnnande Àn vad den Àr. Den Àr helt enkelt inte Àr sÄ klurig som filmen vill göra gÀllande.
KÀrnan i berÀttelsen Àr dÀremot spÀnnande, mötet mellan ett offer och dennas eventuelle förövare, i jakten pÄ svar som skulle kunna sluta cirkeln kring traumat.
Den biten funkar ganska bra i "The secrets we keep" och det glimrar till nÀr Kinnaman och Rapace spelar mot varandra i en förtÀtad kammarspelsstil.
Kanske Àr det en "svenskgrej" men det kÀnns ovÀntat kul att se dem spela mot varandra. BÄda Àr skickliga skÄdespelare och hade gÀrna fÄtt borra Ànnu djupare ned i sina respektive rollfigurers psyken.