Ett fyrtiotal smÄ lergubbar i gasmask möter besökaren pÄ Liljevalchs. "HÄll avstÄnd" manar verket av Stefan Bennedahl och bredvid rullar en tecknad film om att tvÀtta hÀnderna. Coronapandemin har föga förvÄnande tagit sig in Àven pÄ museets vÄrsalong, som vanligtvis brukar öppna redan i januari.
ââCoronan Ă€r nĂ€rvarande fast i konstnĂ€rlig form. Men den tar inte över. Och det tycker jag Ă€r skönt, att det kan finnas en annan form av tröst hĂ€r, sĂ€ger museichefen MĂ„rten Castenfors pĂ„ plats i de folktomma museilokalerna.
Mer konst
Liljevalchs vĂ„rutstĂ€llning har lĂ€nge stĂ„tt klar i vĂ€ntan pĂ„ sin publik. Museet behöver fĂ„ grönt ljus frĂ„n Stockholms kommun för att fĂ„ öppna. Man har förberett sig med digitala förköp, avgrĂ€nsningar och plexiglas â och i Ă„r kommer högst 100 personer att vara i lokalen samtidigt.
Konsten hĂ€nger dĂ€remot trĂ€ngre Ă€n nĂ„gonsin. Sammanlagt visas 323 verk av 158 konstnĂ€rer â vanligtvis brukar runt 120 verk ingĂ„. Ansökningarna var ocksĂ„ ovanligt mĂ„nga.
ââDet kom in över 4 000 och vi brukar ligga pĂ„ 3 400. Det kan man tolka som ett tecken pĂ„ att folk har varit hemma och att de har jobbat. Det Ă€r kul, man mĂ€rker att konst kan fungera som en tröst och att mĂ€nniskor gör saker för att bearbeta den hĂ€r tiden, sĂ€ger MĂ„rten Castenfors.
Konsten bĂ€r spĂ„r av det gĂ„ngna Ă„rets prövningar: dĂ€r finns ett ansiktsskydd i brons, tvĂ„ meter tvĂ„l, och flera verk pĂ„ temat social distansering â bland annat Pontus Johanssons tvĂ„ meter lĂ„nga schackbrĂ€de, som kallas "Nya strategier". Myndigheternas dagliga lĂ€gesrapport har ocksĂ„ förevigats i Mia Mirstams "Klockan 14". Temat behandlas med humor, men ocksĂ„ allvar.
ââDet brukar alltid vara lite nordiskt vemod pĂ„ VĂ„rsalongen men kanske Ă€r det strĂ„et vassare i Ă„r. Man kĂ€nner en dĂ€mpad grundklang, sĂ€ger MĂ„rten Castenfors.
Kritiserad tillbyggnad
Ăven museichefen sjĂ€lv Ă€r mer lĂ„gmĂ€ld Ă€n vanligt. Personalen Ă€r deppig över att inte möta nĂ„gra besökare, berĂ€ttar han. Och stiltjen gör att MĂ„rten Castenfors inte heller kan ge jobb till frilansare, som han brukar.
ââDet Ă€r jobbigt. Min galenskap att sĂ€tta i gĂ„ng projekt har blivit lite stukad. Jag tror att vi klarar oss i Ă„r, trots att vi kommer att göra ett jĂ€kla underskott. Men konsekvenserna för mig kommer Ă„r 2022, -23, -24, sĂ€ger han.
Pengarna till de kommande Ärens projekt behövs redan nu. Till rÄga pÄ allt har Liljevalchs fullt upp med en stor utbyggnad som ocksÄ har kritiserats frÄn flera hÄll. Men MÄrten Castenfors Àr trygg med ombyggnationen och hoppas att konsthallen ska kunna ha en storslagen invigning och folkfest senare i sommar.
ââBra konst vĂ€cker reaktioner och ska göra det. Och den hĂ€r tillbyggnaden Ă€r jĂ€kligt bra. SĂ„ jag vore dum om jag inte hade förstĂ„tt att det hĂ€r kommer provocera. Men nu har de bedömt en byggarbetsplats vilket Ă€r hĂ„l i huvudet för mig. NĂ€r fasaden med Ingegerd RĂ„mans glasbottnar gnistrar och nĂ€r de gĂ„r in i kĂ„ken kommer de att tappa hakan och tycka att det Ă€r fantastiskt, sĂ€ger han.
MÄrten Castenfors vandrar fram till Anna à kerströms verk "Konsthallen", en sned och vind skulptur i kartong och gouache, som förestÀller Liljevalchs.
ââOm vi inte hade grundförstĂ€rkt hade kĂ„ken kanske sett ut sĂ„dĂ€r, sĂ€ger han och skrattar.
BoklÄnekort och tÀndstickor
Men coronapandemin har inte helt kvĂ€vt det som brukar prĂ€gla VĂ„rsalongen: lekfullheten. HĂ€r finns samma breda mix â verken Ă€r gjorda av konstnĂ€rer i Ă„ldrarna 20 till 92 Ă„r: verket "Kafferepet" Ă€r resultatet av ett helt Ă€ldreboendes skapande med nĂ„l och trĂ„d. DĂ€r finns ocksĂ„ tĂ€ndstickstavlor, ett stort draperi av gamla boklĂ„nekort och ett skĂ„p som Ă€r fyllt till brĂ€dden med smĂ„ hattar och skor av lera, i Charlotte Hellstadius "Hatt och skoaffĂ€ren".
ââLekfullheten överlever corona, och viljan att berĂ€tta nĂ„got visuellt för andra mĂ€nniskor, konstaterar MĂ„rten Castenfors.