Ny pjäs om sommarstugefolk turnerar genom Sörmland

Mycket in och ut, korta distinkta scener med mycket komik.

Så beskriver regissören Sara Giese pjäsen "Syrenvägen", skriven av dramatikern och Strängnäsbon Anders Duus. Man får nog lov att säga att de är parhästar, Giese och Duus, det är nämligen sjätte pjäsen de sätter upp tillsammans. Alltid med en politisk klangbotten, berättar Sara Giese.

Men vad handlar egentligen "Syrenvägen" om, med sitt idylliskt klingande namn?

– Den utspelar sig i ett sommarstugeområde och Anders Duus rör sig gärna på den lilla orten i sina pjäser som då fungerar som ett minisamhälle, det är en tacksam arena för dramatik, säger Sara Giese som i fjol satte upp Magnus Uggla-showen "Johnny the Fucker" på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.

– I det här sommarstugeområdet tampas femton personer om att göra platsen till sin, säger hon. Alla har sin idé om hur en svensk sommar ska se ut. Vissa saker är de överens om, det finns både uttalade och outtalade regler om hur man gör och beter sig i det här området. Precis som det gör i vårt samhälle i stort.

Upplagt för konflikter och skvaller med andra ord. Inte minst då en normbrytande och störande familj dyker upp och ruckar på idyllen.

– Det grillas på badstranden och det kommer stora familjer på besök, man badar med kläder och ser inte ut som övriga boende i området, säger Sara Giese.

Det är då frågan om vem som kan bryta mot reglerna ostraffat dyker upp? Samma regler gäller nämligen inte alla. Orättvisorna är ett faktum.

Men i navet av berättelsen, där tre skådespelare och en musiker gör alla femton rollerna, står Freddan och hans mamma Carina. Freddan har i smyg sålt sommarstugan eftersom hans mamma har cancer och inte skulle ha överlevt, men lik förbannat klarar hon sig och vill tillbringa sommaren i stugan. Med de nya ägarna på ingång.

Är det här en pjäs om vår tid?

– Jag tycker det är det den handlar om. Vem hör till, vem har lätt att passa in och vem har svårt att passa in? Vilka har rätt att överträda oskrivna regler och vilka har inte det, säger Sara Giese.

Är det något särskilt du tänker på när du regisserar en pjäs som ska turnera som den här?

– Jag tycker det är viktigt att när man åker ut till ställen som inte får teater så ofta att det är en fullriggare med bra ljussättningar, specialskriven musik, vi har livemusiker med här, att det är en konstupplevelse, man ska inte kompromissa med verkshöjden.

Hur menar du då?

– Det är lätt att slarva och jag tycker det blir extra viktigt att det blir en bra teaterupplevelse och att man som publik känner att man fått vara med om teater i full skala.

Sara Giese är inte bara regissör till "Syrenvägen" utan även scenograf. Hon säger att det visuella är extra viktigt för henne och att det, som här, när det är fråga om en scen på sex gånger fyra meters yta, ofta hänger ihop att regissera och att designa dekoren.

– Hur rummet ser ut är det som också ger regin, det sitter ihop. Jag brukar i stället prioritera att jobba med en bra mask- och kostymdesigner som här med Linda Goncalves, säger Sara Giese.

Nyskriven musik av Magnus Larsson framförs också, bland annat av Camilla Arvidsson, känd dirigent och violinist för sörmländska lyssnare av klassisk musik. Hon är även med och skådespelar.

"Syrenvägen" har premiär den 7 oktober på Scenkonst Sörmland i Eskilstuna och turnerar därefter i hela Sörmland och även i Örebro län långt in i november.