Catarina Nitz: The show kanske inte måste go on i virustider

Sent på onsdagseftermiddagen kom beskedet om att coronaviruset skördat sitt första dödsoffer i Sverige. I samma veva blev det klart att Folkhälsomyndigheten skickat en hemställan till regeringen om att begränsa allmänna sammankonster till max 500 personer. Regeringen meddelade sedan att man ska följa rekommendationen. 

Det betyder att flera stora kultur- och nöjesarrangemang i Sörmland riskerar att behöva ställas in de närmaste veckorna. Förutom besvikelsen det innebär för alla som sett fram emot föreställningarna kommer det att medföra enorma kostnader och en massa krångel för såväl arrangörer som publik. 

Mindre evenemang, som lördagens krogshow i Vingåkers Folkets park eller Teater Sörmlands premiär i Nyköping på söndag, kan än så länge genomföras utan formella restriktioner avseende publikens storlek. 

Men klart är coronasmittan kommer att få ekonomiska konsekvenser också för många små aktörer, som redan i dag har svårt att få det att gå ihop. Konsertarrangörer, musiker, skådespelare, gallerister och eventföretagare - alla kommer att märka av en minskning av publik och intäkter. 

Även om det är tråkigt och förödande för kultursektorn, tycker jag personligen att det är bra att man sätter en sådan här gräns. Man kanske till och med skulle ha gjort det tidigare.

Själv sitter jag hemma och arbetar i självpåtagen karantän. Den gångna helgen tillbringade jag i Stockholm och bevakade finalen Melodifestivalen, som med de två publika genrepen hade en sammanlagd publik på långt över 50 000 personer. De flesta av oss åkte spårvagn eller pendeltåg och tunnelbana till och från Friends innan vi beblandade oss med ytterligare tiotusentals människor inne i arenan. Trots att jag nästan marinerade mig i handsprit kom jag hem med något virus i kroppen. Alla sociala och kulturella aktiviteter utanför hemmet är nu inställda tills vidare. Surt, men bara att tugga i sig och hoppas att jag inte har hunnit smitta någon. Jag mår okej.

Många känner ångest inför tanken på att missa något och en stor del av oss har ryggmärgsreflexen att stoppa i sig ett par alvedon och köra på. Dessutom finns en stark tradition i kultur- och nöjesbranschen som säger att man aldrig ska ställa in. 

Men i det här läget är det inte självklart att the show must go on. Både med tanke på sin egen och medmänniskornas hälsa och säkerhet.