När jag kom in i köket intill kontorets nya lunchrum fick jag syn på den här skylten, och hela min dag förändrades.
Mitt emot kylen hängde en whiteboardtavla där någon skrivit:
"Vid problem: Ring Bengt"
Inget nummer. Ingen förklaring till vem Bengt är, eller vilken typ av problem han jobbar med. Bara ett kort och koncist meddelande till kollegor i nöd.
Jag började fundera på vem Bengt är och vad han gör. Tankarna gick till SVT:s "Hjälp, vi har köpt en bondgård!" där Kalle Zackari Wahlströms pappa Pär Wahlström presenteras som: "Pappa. Kan allt." Kanske var Bengt helt enkelt en sådan pålitlig person man kan ringa när det läcker ur diskhon, när bildäcket är punkterat eller elementen behöver luftas? (Ja, denna text är skriven av en oduglig 29-åring som ännu ser vissa av dessa saker som mysterium).
Kalle Zackari Wahlströms pappa beskrivs i tv-serien "Hjälp, vi har köpt en bondgård!" som någon som "kan allt". En fin personbeskrivning!
Främst av allt gick mina tankar till Harvey Keitels karaktär Winston Wolf i den klassiska Tarantino-filmen "Pulp fiction" från 1994. När John Travolta och Samuel L. Jacksons karaktärer råkat göra bort sig och behöver hjälp med att bli av med ett blodigt lik i en bil berättar deras chef lugnt att han sänder "the Wolf" för att hjälpa till. När Harvey Keitel sedan anländer introducerar han sig just genom att kort och gott säga: "Mitt namn är Winston Wolf. Jag löser problem."
Harvey Keitel spelade Winston Wolf i Quentin Tarantinos klassiker "Pulp fiction" från 1994.
Jag log snett när jag tog ut min lunchlåda ur micron och började gå mot lunchrummet. Jag kunde se det framför mig: hur jag sitter i skiten med något olösligt problem, hur jag har fuckat upp det rejält och hur allt hopp är ute. Tills jag lyfter luren. Ringer Bengt. Och han anländer.
"Jag heter Bengt. Jag löser problem."
Samtidigt slog det mig att det kanske är precis tvärtom. Kanske har Bengt ett mycket snävt arbetsområde. Kanske är han, typ, whiteboardinstallatör. Han kanske lämnade meddelandet till den person som köpt whiteboarden av honom! "Vid problem med din nya whiteboard? Ring Bengt!" Vad tokig hans arbetsdag skulle bli om telefonen plötsligt började ringa om och om igen. Samtal från lunchätande kontorsarbetare som har lite problem med frugan. Problem med ryggen. Med ekonomin, den mentala hälsan och Volvon som aldrig startar när det är kallt.
Jag satt där och flinade i lunchrummet, men tänkte att Bengt kanske skulle reagera välvilligt ändå. Jag började tänka på boken "Vänligheten" av John Ajvide Lindqvist, boken som kom till efter att författaren lagt märke till att folk i hans omgivning faktiskt var – rent generellt – rätt hyggliga mot varandra, ändå. Och likt Ajvide Lindqvist började jag tänka på hur tacksam jag är att jag faktiskt redan har ett par, tre olika Bengtfigurer att ringa till när det krisar.
Om allt någonsin skulle skita sig och jag skulle behöva lämna landet skulle jag ringa Hansson. Skulle jag behöva lite råd kring hur man kokar dillkött är det bara ringa farmor. Och när det börjar läcka ur diskhon kan jag ringa pappa. Min egen Dunder-Bengt. Kan allt!
När jag läste yrkestiteln som Kalle Zackari Wahlströms pappa fått i "Hjälp, vi har köpt en bondgård!" förstod jag direkt vad betydelsen var. Min pappa kan också allt!
I dessa mörka tider av pandemi som avlöses av krig som verkar avlösas av ekonomisk kollaps gick jag ut ur lunchrummet med huvudet lite högre än innan. Jag var tacksam över alla mina Bengts, och tänkte att jag borde ringa dem oftare för att visa lite uppskattning, istället för enbart när jag har problem.