Popstjärnan Little Jinder skötte sina backtracks själv på scenen.
Som jag har längtat efter att det ska hända något coolt i Katrineholm. Att jag ska få lyssna på levande, bra musik, få känna att jag bor i en stad och inte i ett villaområde där invånarna är dåsiga av ångorna från grillens tändvätska och utmattade efter att ha snickrat på sina trädäck.
Missförstå mig rätt nu. Jag har för det mesta rätt kul i Katrineholm. Senast förra fredagen hängde jag, som många andra, nere på Stora Djulö och skrålade när Ronachs Kapell klämde i med Håkan Hellström-bangers på premiären av årets After Beach.
På midsommarafton hade jag fest med mina gamla goda vänner på min egen villaterrass och grillröken låg tät vill jag lova. Jag njöt av varje sekund.
Katrineholm erbjuder småstadsliv de luxe, det fick vi dessutom kvitto på i veckan när kommunen korades till den bästa i Sörmland att leva i.
Men. Baksidan på idyllen är att man sällan får nya impulser. Låtarna som spelas på Djulö Beach har vi hört förut (det är därför vi gillar att vara där) och kultur- och nöjeslivet trampar gärna på i gamla hjulspår, uppkörda av folk i min egen generation. Till slut har vägen blivit sönderkörd, och i stället för att leta nya stråk blir det gärna att man bara sitter hemma.
Där någonstans befann sig Katrineholms nöjesliv för ett par år sedan.
Men nu känns det som att det rör på sig. Sommaren lovar att bli den roligaste på länge. Krogar testar nya koncept med dj:s och nattklubbar. På Stora Djulö är det så många nöjesevenemang inbokade att jag knappt kan räkna dem.
Destinationsbolaget Plus Katrineholm vågar satsa på att boka pop- och rockartister som håller hög kvalitet, gör sin egen musik och inte nödvändigtvis befinner sig i den bredaste fåran. Förra sommaren var det exempelvis Daniela Rathana som gästade Stadsparken.
I år har vi fått uppleva en av Sveriges bästa rappare Erik Lundin och upptäcka den nya svinbra artisten Miynt som uppträdde på festivalen Develop. Och på torsdagen fick vi se popdrottningen Little Jinder i Stadsparken. När hon inledde med sin superhit "Vita bergens klockor" blev jag så stolt och glad över att bo i en stad som erbjuder sina invånare detta i stället för någon av alla uttjatade schlagerartister som åker runt och sjunger på stadsfestivaler och köpgallerior.
Det var inte helt fullsatt i Stadsparken denna torsdagskväll. Delvis på grund av termometerns ynka 15 plusgrader och regnet som hängde i luften.
Storpubliken har förvisso uteblivit trots att inträdet varit fritt. Men vädret har inte stått arrangören bi. Och det tar tid att bygga upp en ny kultur.
Katrineholm är på god väg mot något fräscht och roligt. På onsdag den 12 juli finns en ny chans att uppleva bra musik i Stadsparken. Då kommer Timo Räisänen, Familjen Widén och Tears of the Fatman.