De fyra kvinnorna på advokatbyrån i tv-serien "Heder" på väg till rättegången mot en serievåldtäktsman. Andra säsongen har just släppts på Viaplay.
"Heder" handlar om de fyra advokaterna Nour (Alexandra Rapaport). Karin (Eva Röse), Unni (Anja Lundqvist) och Elin (Julia Dufvenius), som driver byrån Heder som är specialiserad på att vara målsägarbiträden. De är kompisar sedan studietiden och har alla ett djupt engagemang för utsatta kvinnor och starka personliga drivkrafter. Eftersom de ofta arbetar med högprofilerade mål är de också synliga i medier och föremål för mycket hat.
I andra stora roller ses Siw Erixon, Kardo Razzazi och Björn Kjellman.
Första säsongen handlar om att de fyra kvinnornas mörka förflutna kommer i kapp dem och de "tvingas" ta lagen i egna händer. Detta tema präglar delvis även den andra säsongen, men den här gången är fokus jakten på och rättsprocessen mot en serievåldtäktsman, vars offer alla har koppling till Heder.
Trots att första säsongen av "Heder" fick mycket blandad kritik blev den en publiksuccé när den kom 2019. Det är svårt att tänka sig att andra omgången av denna storsatsning inte också kommer att få höga tittarsiffror. Alla åtta avsnitten ligger ute på Viaplay, och de bjuder på cliffhangers och spänning, urtjusiga kläder, miljöer och namnkunniga skådespelare som blåser på med all sin karisma och skicklighet. Det gör "Heder" lika svår att sluta titta på som det är att låta bli ännu ett chips i skålen.
Med tanke på att tittaren som hänger med på denna tv-fest erbjuds rika tillfällen att reflektera över några brännande aktuella frågeställningar, som svårigheten att få fällande domar mot misstänkta i våldtäktsmål, de ofta mycket komplicerade omständigheterna och känslomässiga bindningarna som präglar våld i nära relationer och hedersvåld, borde det inte finnas något att klaga på.
Men efter att ha sträcktittat på hela säsong 2 känns det som om att jag borde ha stängt av efter första avsnittet.
Till att börja med så börjar jag snart avsky alla fyra huvudkaraktärerna. De framstår som ordentligt självupptagna och är usla chefer som far ut mot eller kör med sina medarbetare. De fattar sjukt många dåliga beslut, bryter konstant mot lagar och verkar vara besatta av att hämnas. När de säger till sina klienter att "Jag är med dig hela vägen" tror man inte ett skit på dem.
"Heder" handlar om fyra avdokater som är specialiserade på att vara målsägarbidräden. Rättegångsscenerna är många.
Visst är det kul med kvinnliga karaktärer vars främst uppgift inte är att behaga, men till slut blir jag bara irriterad och orkar inte bry sig om hur det ska gå för någon av dem.
I förhandsintervjuer med skådespelarna (som har varit med och utvecklat serien efter en idé av Sofia Helin), har de framhållit att serien inte är realistisk som till exempel "Tunna blå linjen" och "Snöänglar". I "Heder" har man i stället arbetat med en "förhöjd verklighet".
Siw Erixon och Eva rööse spelar mor och dotter i tv-serien "Heder".
Jag antar att det är därför man har fläskat på så mycket med smink, frisyrer, kläder och interiörer. Varje plagg som de fyra kvinnorna bär är påkostat och välstruket, noggrannt utvalt för att förstärka deras olika personlighetsdrag, och hemmiljöerna är så sterila att jag först inte fattar att en av advokaterna flyttar från sekelskiftesvåningen till ett hotell.
Som om inte det vore nog är nästan varje scen pepprad med stämningsskapande musik. Ibland blir det på gränsen till humor.
Och det är väl där problemet ligger. Ibland känns "Heder" som en parodi, fast den inte alls är rolig.