Skulpturen, "Monument över en tall", som är placerad på en gräsplätt mellan Kupolen och Söderskolan, är just precis vad det föreställer. En rot av en tall. Rengjord, friserad och behandlad med epoxyharts för att dels stå emot väder och vind, men också för att se ut som om den vore indränkt i kåda. Den är monterad på ett podium av betong som ser ut som ett brunnslock.
Robust, jordnära och inte alls provocerande – eller?
"Monument över en tall" – i folkmun kallad "Rotvältan" – har väckt starka känslor hos Katrineholms invånare.
I en tråd på sociala medier efter det att Katrineholms-Kuriren skrev om saken i förra veckan, haglar kritiken mot kulturnämndens inköp av verket, skapat av konstnärerna Johan Tirén och Anna Högberg.
De 900 000 kronor som kommunen betalat för "Rotvältan" borde ha spenderats på att öka personaltätheten i barnomsorgen, tycker många. Andra vill skicka kulturnämnden och dess ordförande Cecilia Björk (S) till tv-programmet "Lyxfällan" och en allmän uppfattning är att man lika gärna kunde ha hämtat random rotvälta i skogen.
Den folkliga stormen mot "Rotvältan" är emellertid bara en del av turbulensen runt konstverket. "Monument över en tall" har också blivit föremål för en debatt om den mycket viktiga principen om att politiker bör hålla en armlängds avstånd till kulturen. Frågan diskuterades vid det senaste sammanträdet i Katrineholms kommunfullmäktige.
Sverigedemokraternas gruppledare i kommunfullmäktige, Mica Vemic ställde frågor till kulturnämndens ordförande Cecilia Björk (S) om hur upphandlingen av verket gått till. Cecilia Björk redogjorde för processen och berättade att en grupp om tio personer – tjänstemän, fristående konstnärer, samt hon själv, deltagit i urvals- och beslutsprocessen.
Mica Vemic var kritisk mot att Cecilia Björk är den enda politikern som får besluta om konstverk och sa: "Jag finner det lite märkligt att det inte är kulturnämnden, där det sitter elva politiker från olika partier, som får välja konstverk."
Det Sverigedemokraternas Mica Vemic ger uttryck för går totalt på tvärs mot idén om att politiker inte ska stå i vägen för den konstnärliga friheten, vilket skulle vara förödande för all kultur och i förlängningen för demokratin och yttrandefriheten.
Men, även om Mica Vemic är helt fel ute när det gäller vilken roll kulturnämnden ska spela i frågor som rör offentlig konst, sätter han ändå fingret på ett problem.
Och det är att kulturnämndens ordförande i Katrineholms kommun ingår i den grupp som tar beslut om vilka konstnärer som ska få uppdrag att göra konstnärliga gestaltningar i det offentliga rummet.
Här borde kommunen se över sin policy och exempelvis nöja sig med att ha en representant från nämnden adjungerad till gruppen som gör själva urvalet. Politikernas uppgift är ju att ta beslut om att konst ska köpas in, besluta om principerna för hur det ska gå till och bestämma hur mycket det får kosta.
När det gäller det aktuella konstverket måste man hur som helst gratulera Katrineholm till en lyckad investering.
Bara det faktum att "Rotvältan" på kort tid både väckt en politisk debatt, allmän upprördhet och fått ett smeknamn är ett gott betyg åt både konstnärerna och gruppen som köpte in den.
Katrineholmarna har fått ett nytt landmärke och Järvenskolan ett handfast verktyg att använda i undervisningen i abstrakta ämnen som konst, kultur, yttrandefrihet och demokrati på sin egen gräsmatta.